Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons färd till Jenisej 1880, af W. Fraser - 2. Infrysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 okt. Maskinen åter isfri och klar.
Den 14 okt. Under styrman Vahlgrens ledning försöktes med
ifver att isa ut oss, helst som vattnet på något afstånd ifrån oss låg
öppet såsom en kanal. Vi kunde slutligen efter mycket arbete svänga
fartyget i denna riktning, men kommo på grund flera gånger. Vid
lodning visade vattnet endast 14 à 15 fots djup.
Den 15 okt. Vid middagstiden sattes maskinen i gång och
kursen ställdes S. V., »för att komma så långt in i floden som möjligt»;
men vi hindrades af det grunda vattnet.
Den 16 okt. Vi stodo stilla. Det var nu det lägsta
vattenståndet. Sjön var brun af lera, hvilket endast stadgade vår
öfvertygelse om att vi befunno oss i Jenisej-floden.
Den 18 okt. Flott. Vi gingo med full maskin söder ut. Ingen
is sågs till på flera timmar.
Den 19 okt. Samma kurs styrdes. Vi kommo in i en vik och
ankrade vid iskanten 20 minuters promenad från land. Vattnet var
sött. Höjden togs och visade sig vara 72°.
Den 20 okt. Vi träffade genast samojeder, hvilka voro där för
att hämta drifved. Deras slädar kommo i full fart mot oss till
stranden; de gingo om bord, förundrade sig och trakterades.
Underhandlingen om afresa och vägvisare begynte, men försvårades mycket
däraf, att de ej förstodo ryska, så att vi voro uteslutande hänvisade
till teckenspråket. De sade sig kunna föra oss till ett ställe, där
det talades ryska och där det fanns en rysk pop, d. v. s. till en
kyrkoby eller stad. De nämnde till och med ortens namn på deras språk:
»Sale-Garde». Men hvilken stad? Var det möjligen Turuchansk vid
Jenisej? Ty vi visste icke att vi infrusit i Gydaviken, utan trodde
oss allt framgent vara på Jenisej. Vi hade händelsevis fått med
oss en rysk tidskrift »Niva», där bland annat fanns en bild af en
kyrka och några hus, tillhörande en sibirisk stad Obdorsk, som på
samojediska uppgafs skola heta »Sane-Charat» eller »udde-stad». Men
till huru många sibiriska orter kunde ej denna otillförlitliga plansch
med åtföljande uppgifter hänföras! Huru långt var det till den
omnämnda staden? Samojederna uppräckte alla tio fingrarne, så att vi
antogo afståndet vara tio dagsresor. Då vi tecknade till dem huru
många af oss de kunde föra med sig, uppräckte de tre fingrar.
Hr Sibiriakoff var fast besluten att resa. Det beslöts att
jag och Lönnholm skulle åtfölja honom, uppsöka närmaste
sibiriska stad och därifrån oförtöfvadt sända all möjlig hjelp åt de
qvarvarande besättningarna. Vi tre togo med oss en hel säck bröd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
