- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 1 (1881) /
62

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons färd till Jenisej 1880, af W. Fraser - 3. Resan öfver den sibirska tundran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bränsle och sköta renarne, qvinnornas att upp- och nedtaga tältet,
koka maten och laga kläderna. Samojedema äro i allmänhet mycket
nyfikna, titta på allt och skratta af förundran och blifva lätt
oförskämda i att begära, om de ej hejdas i tid. De sakna ej förströelse.
Då de lågo i tältet om qvällarne, upptogo de, män och qvinnor, ett
slags recitativ, någon gammal saga, tydligen indelad i verser och med
da capo, då allesammans föllo in och skrattade. Sången bestod dock
af en och samma ton och hördes som ett brummande, liksom det
blåser i en skorsten. Under en längre rast beredde de sig en gång
en mera materiel njutning, i det att de dödade en ren, drogo in den
i tältet, flådde den ännu helt varm, uppskuro magen, så att
inelfvorna runno ut, hvarefter de alla i en stor krets rundt omkring skuro
bitar af det råa köttet, doppade dem i det varma blodet och
uppåto dem, så att blodet stod dem kring munnen. En för europén lika
obehaglig åsyn är deras bekanta sätt att befria sig från den feta och
talrika ohyran. De drogo upp pelsen öfver benen eller letade i
hvarandras hår och knäckte sönder ohyran mellan tänderna. Den
samojediska skönheten var mycket begifven på snus och åt upp ungefär
¼ # hvarje dag.

För att gifva ett begrepp om huru liten föda menniskan
behöfver under dylika färder, förtjenar det anmärkas, att vi hela tiden
på Sibiriakofifs inrådan afhöllo oss från renkött, för att ej
därigenom råka ut för arktiska sjukdomar. Vi förde med oss
tillräckligt te och skeppsskorpor, tre burkar salt kött à 15 och 10 #
stycket samt fem burkar norskt soppkött, allt beräknadt för en sju
veckor. I början bestod ransonen om morgnarne af te med en
blandning buljong, skorpor efter behag och något mindre än 1/4 # salt
kött per man, om aftnarne af te med samma blandning, skorpor och
det urkokta soppköttet från morgonen. Emellertid befanns den tredje
saltköttsburken vara skämd, så att vi under mer än två veckor måste
undvara denna del af vår morgonspis och i stället utminutera både
morgon och afton tuggorna af det urkokta och orena soppköttet.
Någon middag kom naturligtvis ej i fråga. Likväl kände vi oss alla
friska, så länge vi voro på tundran, endast något mattare, och det
var först efter framkomsten till bebodda trakter, som vi raglade och
småsvimmade. Troligen bidrog orörligheten, där vi lågo inbäddade
i slädarne eller sofvo i tältet, att bevara vår helsa. Ej heller led
den något men af det drag, hvarför vi en natt voro utsatta,
emedan renarne bortkrafsat snön invid tältet, så att den iskalla vinden
blåste in på oss, där vi lågo på marken. Mot sjukdom använda eljest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1881/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free