Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 2. Drift vid sibiriska kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och möjliga befolkning. Vi funno snart att vi stannat uti Gydaviken
på dess östra sida, tre sjömil eller 12 min. från land. Kusten var
ingalunda obefolkad. Redan på vår första recognoscering träffade
vi en samojed, af hvilken vi dock icke kunde göra oss förstådda,
och som vi lika litet kunde öfvertala att följa oss till fartyget; på
den andra funno vi en mängd spår af samojedslädar, som lägrat sig
kring vår vid det förra tillfället uppsatta ryska flaggstång. Många
och olika planer uppgjordes, hvaribland en att på släde, hvilken
enkom därtill förfärdigades, afsända en expedition till Dudinskoj, den
första byn med fast befolkning på 69° 30’ n. br. vid Jenisej; då en
oförmodad händelse inträffade.
Natten till den 12 okt. uppstod en svår sydvestlig storm, och
isen bröt upp under mörker och starkt dån. Båda fartygen, som
icke medfört några isankaren och icke voro förenade med någon kabel,
kommo på f. m. i drift och skildes åt under den yrande snötjockan.
Alla man arbetade att få maskinen i ordning. Skonaren dref, med
ankaret släpande efter sig, i nordost, var vid middagstiden
försvunnen för våra ögon på ångaren, och vi trodde att vi ej mera skulle
få återse den jemte dess manskap. Vi uppsände gång efter annan
raketer, och kl. mellan 8 och 9 kommo vi ånyo i sigte för
hvarandra. Nordland hade törnat på redan kl. 4 e. m. Men folket på
densamma trodde nu att vi gingo för full ånga, ty vår drift var så
hastig, och det syntes ett ögonblick som om vi skulle drifva på
skonaren. Vi stannade dock dessförinnan mellan flera grundisar kl. ½10
på qvällen, men icke på grund, ty vi hade nätt och jemnt 1 fots
vatten under vår 11 fot djupt liggande köl. Följande dagen hemtade
vi i hast manskapet och den mesta provianten från Nordland och
öfverlemnade detta fartyg åt sitt öde. Maskinen var i ordning, och
vår uppgift blef att sätta oss i skydd för vidare angrepp och skaffa
oss en säker vinterstation.
Vår »promenad» in uti Gydaviken blef särdeles oregelbunden.
Fartyget var, där det stannat, omgifvet af is, men öppet vatten fanns
öster om oss till kusten. Vi höggo således upp isen den 14, för att
få detsamma löst och kunna styra längre in till land. Den 15 på
e. m. började vi ånga först mot öster, sedan mot sydost; vi kommo
väl på grund vid ebben, men befriades af flodvattnet. Följande dag
begynte åter vår drift med isen och strömmen. Vi läto ankaret släpa
vid bottnen, i ändamål att sakta driften, som gick i sydvestlig och
vestlig riktning, tills vi sågo vestlandet. Söndagen den 17 fortforo
vi att drifva grundligare in i viken vestligt under snöyra och blåst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
