Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 4. Gydaviken—Obdorsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då våra föregångare måste följa det långsamma samojedtåget längs
dess krökning.
På förmiddagen den 24 hade skjutsen begynt. Vi foro först på
land; den 30 foro vi ned på Obviken längs kusten. Den 2 maj mötte
vi därunder, vi på sjön och de på landbacken, den andra
expeditionen, bestående af endast ryssar[1], hvilka reste med 200 renar, särskildt
apterade tält, slädar och förråd i massor. Den 3 körde vi upp på
stranden igen och fortsatte på landbacken. Den 9 maj öfverforo vi
en flodarm, som sades vara 60 verst midt öfver; det var
otvifvelaktigt Tasviken. Öfverallt utbredde sig den ändlösa snötundran utan
den minsta buskväxt eller spår af något djurlif, men luften lifvades
af ripor, som flögo i stora skaror.
Vid andra renombytet och straxt före öfverfarten af Obviken
mötte vi den rysskosack, som åtagit sig att leda den »flygande»
expeditionen, men som, i stället för att ens begifva sig sjelf till
fartyget, funnit för godt att stanna och köpslå om skinnvaror med
samojederna. Hädanefter voro vi tre rysskosacker, tjugufem slädar och
sjuttiosex dragande renar. Orsaken till det långa dröjsmålet blef nu
fullt klar och är karakteristisk för de primitiva förhållandena i
Sibirien, där man ännu icke har något rätt begrepp om aftalets helgd.
Vissheten om hr Sibiriakoffs rublar hade åstadkommit en plötslig
strimma af handel och vandel med ty åtföljande dryckenskap i denna
tysta ödemark af verlden. Rysskosackerna hade kunnat borga varor
i Obdorsk. Samojederna hade tillströmmat med sina utbyten af skinn.
Men hvarje köp måste bekräftas med brännvin, och under allt detta
glömde man att man egentligen skulle begifva sig till Gydaviken,
Vår karavan liknade ofta en slags marknad med dess möten,
påhelsningar och — fylleri. Under ruset hände det att kosacker och
samojeder kommo i lufven på hvarandra, eljest rådde ett godt förhållande
mellan dem. Den enda olägenhet vi erforo af de sednare var deras
besvärliga tiggeri. Deras qvinnor berusade sig som männen, men
sjöngo och skrålade därvid långt värre. Under de sista dagarne hade
en vacker samojedflicka kommit med oss; åtminstone tyckte vi
därute på tundran att hon var vacker. Olyckligtvis drack hon som de
andra.
Den 11 maj foro vi öfver Obviken mer än 60 verst —
sannolikt vid Kap Kamenny — på tio timmar och stodo således nu på
Jalmallandet. Hädanefter skiljer sig vår väg från den, hr Sibiriakoffs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
