- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 1 (1881) /
107

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Historica et Geographica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Flottisen rättar sig efter vadrens häftighet. Af östanväder förs
den ifrån Nova Zemla, af nordvest och vest från Jan Maijen, som
sker i april och maj månader, då han än ligger fast vid Spitsbergen.

Holländarne ville först taga landet i besittning; sen kommo
engelsmännen dit och ville köra dem dädan; men som de sågo, att
de ej kunde maintenera det, så nöjde de sig med att intaga den
bästa hamnen, och hvar och en af de nationer, som kommo efter,
togo sin hamn till sitt trankokeri. Efter engelsmännen kommo
danskarne, så hamburgarne, och sedan biscaijerne, och fångades den
tiden hvalfiskarne vid landet, emedan de då ej voro så vilda och
skrämda, som de blifvit sedermera. De äldsta fiskare ha fångat dem
vid Island, derpå jaga’des de till Jan Maijen, sedan till Spitsbergen,
nu tagas de emellan vestisen, på 78 à 79 gr. polhöjd, och säges
det att de äfven derstädes börja slå felt och gå till Stråt Davis.
De första fiskare tordes intet på h va len, utan langade allenast vid
landet hvalrossar (Phoca Rosmarus) och andra små hvalar af det
species, som har tänder, dem de togo med nät vid landet. De voro
rädda för den rätta hvalen (Balaena Mysticetus), den de ansågo för
att kunna välta omkring skepp, och jag påminner mig ha läst i
Happelii Belationes Curiosæ, att han skulle ha så stort öga, att 100
man kunde sitta och spisa middag deromkring, som vid ett bord[1];
men jag har sett dem, och äro de ej större än fullkomliga oxögon.
Konsten att fånga hvalar med harpun menas vara kommen från
grönländarne, som ha sådana af bon gjorda, samt fästa dervid linor
af hvalfisktarmar, hvarpå de binda uppblåste själskinn, och sedan de
kastat öfver 20 harpuner, med sådan tillrustning, i hvalen, kan han
ej sjunka; då kasta de sig på honom, eller flyta omkring i sina
tjocka själskinskläder, och med mycken möda taga lifvet af honom.

Fiskarena till Grönland förökas allt mer och mer. I detta år
voro der öfver 200 skepp, neml. från Holland 150, från Hamburg
17, Altona 2, Bremen 1, Flensburg 1, Köpenhamn 3, Göteborg 1
och engelske trodde man vara öfver 80. Af själfängare eller som
de kallas rob-slagare voro här 20 stycken från åtskilliga orter, dock
mest från Hamburg.

Tillrustningen till fisket är detta. De hafva skepp antingen med
2 eller 3 master, bygda som hukertar, men långt bredare än andra


[1] Upphofsmannen till denna berättelse är Olaus Magnus, till hvilken hänvisas i Happelii relationes (Del. 1, s. 196). Dock omtalar hvarken Happelius eller Olaus Magnus större hvalfiskögon, än att »15 till 20» personer kunna få plats deromkring (se: Olai Magni Historia de gentibus septentrionalibus, Romæ 1555, p. 739).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1881/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free