Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gått för långt in i isen, hvilka man aldrig sett eller hört
mera af.
Vi uppehöllo ftss ej länge vid isstycket, dervid vi fästat
skeppet, förr än vi åter förde segel, sedan vi förut hakat oss fast uti
ett temligen stort stycke, som vi släpade efter skeppet, på det att
vi kunde sätta mer segel bi och hindra skeppets anstöt mot andra
isstycken, hvilka ha särskilda namn efter den storlek de innehafva.
Isschotsen kallas måttliga stycken, som ligga djupt, kunna hålla ett
skepp som för ankar och är den mesta drifisen; Flaarden kallas
vidlyftigare stycken, som högst äro 1 à 2 fot tjocka; Isfält äro åter
stora stycken af en mils eller mera längd, och äro de som sökas,
emedan de der ha större rum att jaga efter hvalen, och kommer
han under ett sådant falt, så måste han strax fram igen, att taga
luft och spruta ut vatten.
Så snart man kommer in i isen, blir det besynnnerligen stilla
och lugnt emellan hvart stycke, ehuru det skulle storma i sjön.
Orsaken är, att isstycket ligger djupt och intager en sådan rymd i
vattnet, att böljorna hindras att fortfara i sina vågor (undulationer);
af samma grund ser man ock alltid en lång strimma efter ett
^seglande skepp, innan vattnet åter hinner komma i rörelse.
Solen sågs nu både nätter och dagar; om natten stod hon lägre,
och om middagen i söder högre, så att hon med sin omgång gjorde
en sned cirkel emot horizonten, att dag och natt var för oss ett
och samma. Vi sofvo ibland om dag6n och voro uppe hela natten,
då soleil kl. 12 oin midnatten stod så högt, som om sommaren kl.
7 hos oss, och om middagen ungefär som hon står i. solståndet om
våren och hösten.
D. 11 Maj voro vi på 78 gr. lat.: kölden begynte mer sätta till,
vattnet frös i kitlar, kärl och drickstunnor, så att man måste sätta
en glödgad jernring kring om tappen, om man skulle få dricka.
Man märkte på byxsäcksuren att de gingo 5 minuter fortare, då
det var kallt.
Vi seglade förbi Vorland af Spitsbergen vester ut, och bergen
voro med snö betäckta öfver allt; mot middagen uppkom SSO. storm
med fin snö af enkla strålar, hvaraf somliga sågo ut som kors, och
i detsamma lät sig se en båge kring solen med regnbåge-färger.
Emberizœ nivales (snösparfvarne) kommo nu flygande och satte
sig på skeppet; somliga hade redan förändrat sin hvita färg till
mörkbrun; de viste sig ofta på isen till 12 mil från Spitsbergen,
kan hända mot sin vilja drifna af storm. Då jag hade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
