- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 1 (1881) /
140

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Physica

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 MARTINS RESA TILL SPETSBERGEN.

fallet visar sig en blå rand vid vattenbrynet, i det senare en
hvit-gul rand, så att man på långt håll redan vet, hvar is är.

De säga, att luften är mera tunn här och ger mer genljud än
annorstädes, så att hörseln är stark och förökad på alla djur. Om
en sten ramlar ned af Spitsbergen, gör den ett skräckeligt buller,,
som ett styckeskott.

Vid isen faller ofta dimma ned af luften, kristalliserad till snö
och glänsande mot solen, hvilket de kalla blinkgods, som sker då
stark köld är.

Parrhelii eller vädersolar äro intet sällsynta i Grönland.
Sjöfolket väntar alltid storm, då de se dem, och har jag jemväl erfarit
sanningen häraf. Ibland faller snö med blåst’ då man ser dem, och
ibland kommer blåsten några timmar derefter. D. 23 Juni kl. 5
efterm. såg jag en sådan figur, som figuren 2 utvisar. Solen (A)
stod öfver horisonten 30 gr. 9 min. i vest., hade på ömse sidor om
sig i b.b. 2:ne tydliga solar, i C stod en blekare. Den sidan af da
2 solarna, som var solen närmast, var af röd, gul och grön färg.
Under syntes en regnbåge af vanliga färger, mycket klar och tydlig,,
och stod i några fina moln. Den största ringen var af en hel hvit
färg, de närmaste, som afskuro hvarandra vertikalt, hade på den
sidan, som stod emot solen, regnbågefárger. De inre förgingo snarast,
men de yttre och största stodo längst. Det varade V2 timme. Therm.
stod + 3; vind vestlig. En timme derefter visade sig ock 2 sådana,,
men utan ringar; himlen var hel klar, men solen gjorde i 2 små
hvita moln en sådan refraction. Så snart de sista solarna synts,
upp-kommo moln från sydvest, och om natten hade vi en stark storm
derifrån.

Om kompassens missvisning. Azimuth-kompasg kan man intet
bruka i Grönland, efter man ej har solens upp- och nedgång, men
alla kommendörer ha det af erfarenhet, huru stor missvisningen är.
Af herr kommendören Claessen, som uti 15 à 16 år farit på
Grönland, har jag dessa efterrättelser, som följa.

På 80 gr. låtit, till 74 har man i farvattnet 9 gr. 41 min.
missvisning, N. Vestlig. Ifrån 74 till 69 har man 16 gr. 52 min., NV„
•Från 69 gr. lat. till 57, 14 gr. 4 min., allt KVestlig; och ju
vest-ligare man kommer, desto mera missvisning, ju östligare åter dess
mindre; så att vid Nord Cap visar kompassen rätt, men i öster
derifrån mera östlig. Ifrån 1724 har kompassen afvikit l1/* streck,
eller 4 gr., mer nord vestlig än före denna tiden, och de säga, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:45:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1881/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free