Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till kännedomen om tschuktscherna, af Osc. Nordqvist. - 5. Religiösa begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Offerhögarna såväl vid Rerkaypiya som på Yinretlen-udden hafva
småningom hopats under årtionden, ja måhända århundraden, hvilket
synes af de laf- och mossbelupna skallarna. Måhända förskrifva sig
en del af dessa skallar från den tiden, då eskimåer ännu bodde längs
denna kust. Att dessa offer allt ännu fortfara bevisas af de alldeles
färska björnskallar, som vi ofta anträffade uti dessa offerhögar.
Den omständigheten, att tschuktscherna offra åt gudarna skallarne
af de djur, som blifva deras byte, förklarar deras obenägenhet att
bortgifva skallar isynnerhet af björn och säl, som tyckas utgöra de
förnämsta offerdjuren. Egendomligt nog hade de tschuktscher, med
hvilka vi sammanträffade vid Lawrence bay, söder om Ostkap, icke
denna fördom. De gåfvo utan att göra några svårigheter skallen af
den vackra Histriophoca fasciata. Skallar af dödade djur tyckas dock
användas af tschuktscherna utom till offer såsom ett slags
amuletter eller skyddsmedel, för att från deras tält afvända sjukdomar och
annat ondt. Ett egendomligt fall af en vargskalles användande
antecknade jag under en resa till Koljutschinviken. Jag hade hos en
tschuktsch i byn Pidlin sett en gammal vargskalle jämte en mängd
små amuletter, en torkad vargnos och en platt sten vara upphängd
vid en smal rem i taket. Jag lyckades efter långa underhandlingar
att öfvertala tschuktschen att sälja åt mig vargskallen till ett högt
pris. Men strax derpå ångrade han sig och tog den tillbaka med den
förklaringen, att hans då fyra eller fem år gamla son skulle behöfva
den framdeles vid val af hustru. Hvilken rol den dervid skulle spela,
fick jag dock icke veta.
Om ett slag af offer bland tschuktscherna berättar baron G. L.
von Maydell, som under sin expedition följde med rentschuktscher,
följande:
»Hvarje gång, innan vi om morgonen bröto upp från nattlägret,
kastades alla efter måltiderna återstående ben på elden, och huru stor
bristen på bränsle än hade varit, sparades dock alltid för detta
ändamål något ris. Detta gjordes t. o. m. då de eljest icke hade gjort upp
eld och åto kall mat.»
Bland de mera bofasta kusttschuktscherna, som resa utan familj
och tält, har jag icke observerat något dylikt. De från Pitlekay
under vintern bortflyttade kusttschuktscherna dödade visserligen innan
innan de foro några af sina hundar. Men om detta var ett offer
eller endast förorsakades af brist på föda vet jag icke. Dock är det
förra sannolikare. I sådant fall skulle de hafva för sed att offra hvar
gång de byta om boningsplats.
v. Maydell berättar om ännu andra offer: »Då vi anlände till
hafvet bringades igen ett ansenligt antal offer. Så snart alla läger voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
