Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅHOABEN OSCAB DICKSON3 JBNISEJ-FÅBD OCH ÖFYBBYINTRING 1880—81. 57
Vi började genast från skonaren taga om bord en del af dennes
last, som bestod af kol, salt och jernvaror, men efter några dagars
arbete blef det enligt herr Sibiriakoffs önskan bestämdt, att skonaren
skulle medtagas och af Oscar Dickson bogseras till Saostrovskoj,
hvarest herr Sibiriakoff har sin upplagsplats. Den 19 september
anlände ångaren Neptun från Ob-floden och gick till ankar i vår
närhet. Dennes kapten berättade mig, att isen i Kara-viken nu var så
fördelad, att man med lätthet kunde genomsegla densamma. Från
nämnda ångare erhöll jag förstärkning till mitt kolföfråd; jag hade nu
så mycket kol om bord, att dessa med säkerhet skulle räcka till
Saostrovskoj och ännu längre, ifall resan skulle blifva ytterligare
förlängd genom dåliga isförhållanden.
På morgonen den 20 september lättade vi således ankar och
af-gingo med Nordland på släp åter in emot Kara-hafvet. Utsigterna att
uppnå Jenisej syntes något ljusare, emedan vi endast träfTade mindre
ismassor i Kara-viken, hvilka med lätthet genomseglades, men under
tiden blåste det upp en jämn, frisk nordlig vind, som afkylde luften,
så att vi hade ända upp till 7 à 8* köld. Vinden satte naturligtvis
äfven drifisen åt söder. Då vi kommo till höjden af Hvitön, var hela
hafvet belagdt med ny is, hvilken vi dock med lätthet genomseglade,
men strax derefter mötte oss den gamla drifisen i stora massor.
Detta trodde jag dock endast var större isbälten, som lösryckts af
den nordliga vinden. Jag ändrade kursen och styrde i ostlig och
sydlig riktning för att kringgå densamma, ty jag hoppades, att de
gemensamma krafter, som uppstå af Ob- och Jenisej-flodernas strömmar,
hvilka båda sätta åt norr, borde hålla drifisen tillbaka, så att den ej
kunde nedtränga i deras flodmynningar, och att jag således rundt kap
Matte Sale måste finna så mycket öppet vatten, att jag kunde
kring-segla denna udde och derifrån intränga i Jenisej-floden. Men då jag
hade kap Matte Sale i sigte, låg drifisen så nära land och på så grundt
vatten, att en passage der förbi var alldeles omöjlig, isynnerhet som
den nya isen hade bildat sig mellan drifisen till sådan tjocklek, att
vi med svårighet kunde bryta oss igenom densamma. Då jag der
mötte sådana oöfverstigliga hinder, vände jag åter om och seglade
norr ut längs drifiskanten för att efterse, om ej öppningar funnes i
isen som visade åt öster, i hvilka jag kunde intränga. En hel dag
letade jag längs iskanten, dock utan att finna någon sådan, och då
natten inbröt måste jag naturligtvis låta fartygen ligga stilla; ty
seglar man mellan drifis i mörker, kan man lätt komma in i en falla,
hvarifrån man ej så lätt slipper ut igen. Emellertid bildade sig ny is
med sådan hastighet omkring fartygen, att jag nödgades hålla dem
gående fram och tillbaka, på det att de ej måtte blifva fastsittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
