Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGAREN OSCAR DICKSONS JENJSEJ-FÄBD OCH ÖFVEBVINTRINö 1880—81. 59
vi kommo i land uppreste vi ett märke samt nedlade derstädes
en berättelse öfver fartygens infrysning. Under tiden träffade vi
en samojed, med hvilken vi samtalade, dock utan att förstå hvarandra.
Emellertid försökte jag så tydligt som möjligt genom tecken låta
ho-nom förstå, att vårt fartyg var infruset, samt att vi önskade, att han
skulle följa oss om bord; till svar härpå tillkännagaf han, att han ej med
sina renar vågade sig en så lång väg ut på isen, emedan de ej hade
något att äta. Han trakterades enligt ortens sed, hvarefter han åter
lemnade oss och körde bort öfver tundran till sina tält, för att
derstädes för sina kamrater berätta dagens märkvärdiga händelse. Jag
har sedermera åter träffat samma samojed, hvilkens namn är John
Borra. Han är egare af 1500 renar och tyckes vara ett riktigt
naturbarn, som dock, likt alla andra samojeder, har ett oemotståndligt
begär efter bränvin. Han lefver endast på de norra tundrorna och
reser ej likt de flesta af sina landsmän en gång om året till Obdorsk
eller Turuchansk för att derstädes drifva byteshandel och supa. Då
jag sista gången sammanträffade med honom, hade han lyckats skjuta
en ovanligt stor och vacker isbjörn, hvars hud jag önskade köpa mot
en hög betalning, men det var ej möjligt att förmå honom att afyttra
denna, ty det var årets första fálda björn, och John Borra hade gifvit
guden ett löfte, att den skulle offras åt honom, hvarför han under
inga omständigheter kunde aflemna densamma, förr än han kom till
offerplatsen.
Efter ett par timmars uppehåll i land anträdde vi återfärden till
fartygen, som vi nådde vid midnattstid efter en sträng ihållande
marsch; vi voro då alldeles uttröttade, ty vi hade gått till fots
omkring 25 engelska mil och dertill dragit en släde med proviant o. d.,
hvilken vi dock nödgades qvarlemna på isen några mil från fartygen,
emedan vi ej förmådde draga den längre.
Skonarens inredning fortgick, och nya förberedelser gjordes att
utsända en ny expedition, hvilken utrustades med tält och proviant
för flere dagar, för att kunna stanna i land och noga rekognoscera
trakten samt om möjligt uppsöka något samojedtält. Högst
nödvändigt var det för oss att sätta oss i förbindelse med tundrans invånare,
för att genom dem afsända underrättelser till våra hem om vår
belägenhet. Efter några dagar afgick sålunda den andra expeditionen
till land, dock utan något resultat. Denna expedition observerade vid
det märke vi förut upprest spår efter många slädar, men kunde ej
finna några tält eller samojeder. Då vi ej genom infödingarne kunde
afsända underrättelser, beslöts att en större expedition skulle utrustas
för att afgå till första bebodda plats, som var Goltschika, och
der-ifrån vidare afsända underrättelser till Jenisejsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
