Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGABEN OSCAR DICKSONS JEN1SEJ-FÄRD OCH ÜFVERVINTBING 1880—81. 61
med Oscar Dickson från stället i hopp att möjligen uppnå Goltschika,
men kom strax derefter på så grunda bankar, att jag måste ändra
min plan och i stället segla mot närmaste land samt försöka att
komma så långt ner i Gyda-viken som möjligt, för att på nytt uppsöka
samojeder. Isfälten, hvilka voro i ständig rörelse, kringseglades, och
stundom togo dessa fartyget med sig och skrufvade det öfver bankar
med endast 10 till 11 fots vatten. Efter fyra dagars stångande med
isen nedkommo vi emellertid till fasta iskanten, hvarest isen under
sista stormen brustit. Vi gingo då upp under vestra landet och
förtöjde vid iskanten 3 engelska mil från land. Vattnets djup var här
tre famnar. Vi befunno oss på 72° 12’ n. lat. och 77° ostl. long., i
en vik som af samojederna kallas Gyda-viken och hvilkens mynning
löper ut i Jenisej-viken. Den långa smala vik, som i sjökortet kallas
Gyda-viken, finnes ej enligt samojedernas uppgift för mig. Åtföljd af
några man, gick jag nu åter till landet för att uppsöka samojeder,
hvilka jag också genast vid min ditkomst träffade. Dessa kommo ner
till stranden för att hämta ved för sin tillämnade resa söder ut och
åtföljde oss genast på mina uppmaningar till fartyget, der de,
liksom förut i land, blefvo väl undfägnade. Med dessa skulle nu en
plan uppgöras, att några af de om bord varande finge åtfölja dem till
bebodda trakter, men detta var intet lätt arbete, då de ej talade
något civiliseradt språk. Dock trodde sig herr Sibiriakoff förstå, att de
kunde medtaga tre man, som efter några dagars resa skulle
framkomma till någon mindre bebodd plats, hvarifrån vidare
fortskaffnings-medel kunde anskaffas. För nämnda resa blefvo våra passagerare
utrustade med det allra nödvändigaste i proviantväg. Naturligtvis
kunde ej några läckerheter komma i fråga att medtagas på en
tundra-fard. Jag försåg dem äfven med yllekläder, och de enda pelsar, som
funnos om bord, lemnades till deras förfogande. Herr Sibiriakoff
lof-vade vid afskedet att så fort ske kunde utsända till oss en expedition
för att efterse vår belägenhet och, om det fans nödigt, transportera
oss till någon bebodd trakt. Jag tog således afsked af mina
reskamrater, som lofvade mig att vid deras ankomst till första telegrafstation
sända underrättelser till våra hemmavarande samt att, då de sjelfva
hemkommo, muntligen för våra anhöriga framställa vår belägenhet.
Våra passagerare afreste, och vi blefvo derigenom tre man mindre,
således 24 man, om bord. Vi undersökte noga strandbrädden för att
efterse om der fans drifved. Sådan fans der i stor mängd. En del
restes genast upp för att sedermera transporteras om bord. Maskinen
iordningstäldes för öfvervintring, och bottenkranarne, hvilka jag
fruktade skulle sönderfrysa, blefvo väl betäckta. Samtidigt gjordes tält
och sofsäckar m. m. dylikt, som tillhör en utrustning för en längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
