Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Prövens färd i Murmanska hafvet sommarn 1881, af J. N. Isaksen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom nämndt var isen ogenomtränglig mot land. Jag vände
fördenskull om och seglade nordvart för att se till, huruvida isens läge
norr ut hade blifvit förändradt. Medan jag framseglade mot norr,
visade det sig den 7 juli, att den i det föregående omtalade stora
isbugten hade utvidgat sig mot norr till 73° 5’ n. lat., men att den
fortfarande var ogenomtränglig mot land. Då det icke heller här var
hopp om att snarast möjligt komma in under land, och en frisk bris
blåste från norr, begynte jag den 8 att åter segla sydvart. Den 9
passerades norra Gåskap under samma isförhållanden som förut. Den
10 på förmiddagen, vid 71° 45’ n. lat. och 50° 30’ ostl. long., mötte
jag åter ångaren Eira, som styrde kursen nordvart längs iskanten.
Sedan såg jag honom icke mera. På grund af mina senare
iakttagelser öfver isförhållanden och öppet vatten tror jag, att hr Leigh Smith
fortsatte sin resa till den uppgifna bestämmelseorten, Frans Josefs
land, utan att mötas af några svårare ishinder.
Den 10 juli på aftonen befann jag mig vid södra Gåskap, der
isen var smalast och så fördelad, att jag med min jakt kunde tränga
igenom den och kom in under land, längs efter hvilket gick en smal
ränna mot norr. Jag styrde derefter färden nordvart allt efter som
det 3 till 4 mil breda isfältet dref från land.
Från den 10 till den 24 juli voro svaga ostliga och sydostliga
vindar de herskande, åtföljda af åskmoln, åska och regnbyar.
Oaktadt dessa väderleksförhållanden gick isens försvinnande långsamt, så
att jag först den 24 juli kom fram emot Suchoi nos, der isen
fortfarande låg tät och ogenomtränglig. Mellan den 24 juli och 1 augusti
gjordes flere försök att komma norr ut, både nära och långt från land,
men ständigt förgäfves.
Den 1 augusti på eftermiddagen begynte der att blåsa en
SSV-storm, som varade till den 3. Under denna storm låg jag för ankar
vid Pachtussow-ön, derifrån jag den 3, då vinden mojnade, gick till
segel och styrde i nordvestlig riktning i alldeles isfritt vatten förbi
Suchoi nos och vidare, tills jag den 4 befann mig vid 74° 45’ n. lat.
och 50° 0’ ostl. long., utan att kunna se spår af is i någon riktning;
också antydde luftens utseende, att der icke kunde finnas is på flere
mils afstånd. Den 7 augusti mötte jag 2 mil utanför
Amiralitetshalfön ett litet isflak, som icke var större, än att vi kunde se dess
gräns åt alla håll; derpå funnos en mängd storsälar, af hvilka jag
lyckades fånga en god del. Derefter seglade jag vidare, under nordliga
och nordostliga vindar, i isfritt vatten, tills jag den 12 och 13 åter
mötte ett litet isflak, något större än det nyss nämnda, vid 77° 5’ n.
lat. och 62° 30’ ostl. long. På detta isflak fångade jag 80 sälar och
15 hvalrossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
