Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOESOINGABNE MOT OCH I CENTRAL-AFBIKA ÅREN 1878—1881. 87
föda, gå 80—100 km. pr dag, bespara således betydligt tid; och när
de komma fram äro de, om allt gått väl, lika bra, ty de kunna arbeta
i 60 år. Man har således det för dem utbetalade kapitalet i behåll,
men då bärare äro betalda, är det till dem utgifna beloppet borta med
detsamma. — Tio elefanter med goda förare och 40—50 väl
beväpnade pålitliga Zanzibargossar, sådane Stanley uppfostrade dem, skulle
hvar som helst kunna gå tvärsigenom Afrika, fullkomligt oskadde. —
Så utlät man sig ungefar från rent teoretisk synpunkt.
Den förträfflige öfverste Gordon, då guvernör i södra Egypten,
löste frågan äfven praktiskt. Kediven hade i Kairo 5 alldeles
sysslolösa tama indiska elefanter, dem han fått i present. Gordon
utverkade 1876, att dessa, jämte en liten afrikansk elefant ur Kairos
zoologiska trädgård, fingo föras ned till eqvatohallanden. Under ledning
af sina indiska mahuter (förare), hvilka på vägen instruerade några
negersoldater, fördes elefanterna på ångbåt till Åssuan (vid vändkretsen),
men derifrån på egna ben ända till Dufli (på 3l/2° nord), dit de
an-kommo hösten 1876. De hade då vandrat 20 latitudsgrader;
genomgått så oländig mark, att ingen inföding förut vågat sig ut på
densamma; 4 gånger summit genom Nilen och dessutom genom
hundradetals dess små grenar, samt trädde genast efter framkomsten i groft
arbete.
Uppmuntrad häraf, anskaffade kung Leopold II — själen i den
inter-nationela föreningen för Central-Afrikas undersökning och civiliserande
— fyra indiska elefanter, hvilka den 2 juli 1879 simmade i land vid
Dar-es-Salam och, förde af engelske kaptenen Carter, hvardera lastad
med 10 centner, den 3 augusti nådde Mpvapva. Der dog en af slag;
men förut hade de mått och betett sig väl, ätit hvad som funnits vid
vägen, genomgått ytterst svår och oländig mark och föraktat tsetse,
af hvilken de varit öfverhöljda. På vägen vidare framåt visade de
sin förmåga att uthärda, i det de i öknen Marongo-Mkali en gång
saknade vatten i 42, och en gång föda i 31 timmar; men möjligen
till följd af strapatserna derstädes dog snart derefter en på vägen
genom Ugogo. En tredje dog ytterligare några timmars väg från sjön.
Ett hänseende, hvaruti de visade sig af stor betydelse, var den
förvåning, de väckte vid sitt uppträdande samt genom de arbeten och
de konster, de utförde, den beundran för européernas förmåga och
kraft, som allmänt uttalades på grund af detta eljest vilda och farliga
djurs fullständiga tämjning. De som deltogo i och berättat om färden
påstå, att elefanternas uppträdande just härigenom medfört den största
seger, européerna någonsin vunnit öfver befolkningens i dessa trakter
motvilja. Mr Popelin ansåg dem för framtiden oumbärliga för sådana
expeditioner ända tills jernvägar äro bygda. Förarne, kapten Carter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
