Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSKNINGARNE MOT OCH I CBNTBAL-APRIKA ÅREN 1878—1861. 93
resor fortgingo åren 1877—78, afbrutna af besök i norra Egypten och
i hemmet. Sist nämnda år träffade han i Kartum en f. d. guldarbetare
Bokndorf, hvilken för zoologiska samlingar 4 år förut från Dongola
vandrat vester ut genom Darfur, Darbunda och — man vet icke huru
långt — i de okända landen sydvest derom, sjelf säger han: ända till
14 dagsmarcher blott från Atlanten. Med denne såsom biträde och
tjenare begaf sig Junker i dec. 1879 åter till egyptiska Sudan, der
Gessi då kufvat slafjägarne och utfört största delen af den omtalta
förbättringen i tillståndet. Junker ville der tränga djupt in i landet,
i en riktning, som något afvek från den Schweinfurth tog 1869—70,
och sökte för detta ändamål vinna en mäktig sandehhöfding, Ndo
ruma, till hvilken han derom sände bud och hälsning. Denne, som
i Junker fruktade en slafhandlare och ville med egna ögon vinna
visshet, öfverraskade Junker med ett personligt besök. Denne mottog sin
gäst, kannibalen, med ståtliga skänker och lyckades genom bengaliska
eldar, maskerad vid sken af kulörta lyktor, musik från en dråplig
speldosa samt ett i öfrigt älskvärdt bemötande vinna Ndorumas
vänskap, så att denne mottog honom i sitt land och understödde honom
på flere sätt. I januari 1880 drog Junker dit; i september befann
han sig på ungefär 4° nord 17° ost nära Monbuttu-, eller som han
skriiver det: Mangbuttu-landet.
Det var der Schvoeinjurth såg och fick två akka-dvergar och
vänligt mottogs af höfdingen Munsa, hvilken, liksom hans folk, visade
en för dessa trakter ganska hög grad af civilisation. Visserligen voro
de arga kannibaler, men menniskoätande är icke i och för sig något
afgörande bevis på vildhet och är i denna del af verlden godkänd
sed. Till Munza kommo för ett par år sedan några nubiska
slaf-och elfenbens-handlare, mottogos väl af honom och hans broder samt
inköpte i fred och ro de varor de sökte. Men då de icke lyckades
med godo få hans och brödrens döttrar för önskadt konkubinat, dödade
de båda bröderna, togo de eftersökta flickorna och andra, snöpte 30
gossar till bhfvande harems-eunuker, plundrade och ödelade allt de
öfverkommo samt drogo efter så förrättadt ärende åter hem i sitt
land. Detta förfaringssätt, som ännu är det vanliga i hela Sudan, och
intill Lwingstones vandringar var det vanliga i hela Central-Afrika,
är utan tvifvel den hufvudsakliga orsaken till många, till de största
svårigheterna med inlandets folk; det var den bakom liggande
anledningen hvarför Stanley under största delen af sin färd på
Kongobågen från dess norra strand möttes af fiendskap och våld. Ty negern
synes, der han icke hemsökts af sådana plågoandar eller der han ser
för sig en human främling, vara godmodig, vänlig och hjelpsam, om
än icke pålitlig enligt våra begrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
