Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSKNINGARNE MOT OCH 1 CENTRAL-AFR1KA ÅREN 1878—1881. 105
tionsförmåga, ingen så stora resurser i materiel och folk, i förut
undangjordt arbete och vunnen erfarenhet, ingen samma styrka bakom
sig, som Stanley. Probabiliteten synes mig sålunda tala för honom.
Men det är blott probabilitet, ty oberäkneliga och oräkneliga hinder
kunna komma emellan samt göra det otroliga verkligt eller tvärt om.
Verkligheten af ett ordnadt inträde synes emellertid i ena eller
andra formen vara nära förestående. Måtte det kapplopp, som nu eger
rum, blott vara en antydan på den ifver, hvarmed alla vilja gagna
Afrika och vidga den civiliserade verlden, icke ett förspel till en
förbittrad kamp mellan stridande intressen och rivaliserande folk, som
eljest på så många ställen framgått ur upptäckter och med blod
besudlat historien om dem.
De af Camerons och Stanleys lyckade färder samt af deras
närgångna anmärkningar uppiggade portugiserna satte med ett visst
anspråk åter i gång den länge af dem försummade afrika-forskningen.
Serpa Pinto, Itens och Capello utrustades ganska rikt för en resa
från Portugals vestafrikanska besittningar mot nordost och upp mot
Kongo, samt lemnade Benguela i november 1877. Men expeditionen
splittrades snart: Serpa Pinto gick mot sydost, de andre två i den
ursprungligen bestämda riktningen.
I maj 1878 lemnade Serpa Pinto Bihé, och den 12 februari 1879
telegraferade han sin ankomst till Transvaals hufvudstad Pretoria.
Detta telegram lofvade mycket nytt, hvilket den sedan utkomna
be-skrifningen icke fullständigt hållit. Ty om man granskar den väg han
tagit, är den föga ny. Begynnelse- och slutafdelningarna af vägen,
den ifrån vestkusten till Bihé och den från Pretoria öfver Shoshong
till Zambesi-Linyanti, äro mycket väl kända och mycket befarna, den
senare t. o. m. af damer för nöjes skull, för att bese Victoria-fallen.
Mellan de båda punkterna Bihé och Linyanti återstå emellertid vid
pass 11 grader till följe af sneddningen från norr mot söder. Af
dessa gick en del på Zambesi, i norr från nära Nhengo-grenens infall
deri ned till Linyanti i söder, och denna 4° långa väg har Livingstone
färdats 4 gånger före Serpa Pinto; sålunda återstår en sträcka af 7°.
Denna är redan 1867 kartlagd af Petermann, den vestligaste delen
efter beskrifningar af Ladislaus Magyar, som åren 1850—57 med
familj bebodde och genomkorsade detta land, jämte mycket mera i
alla riktningar. Öster derom har Serpa Pinto till stor del följt Silva
Portos väg 1853 ända till Zambesi. Således återstår icke mycket
nytt af de 7 graderna, knapt något. Lägges nu härtill att Livingstone,
ehuru betydligt mera norr ut, i denna trakt gått 2 gånger öfver Afrika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
