Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSKNWGABNE MOT OCH I CKNTBAL-AFRIKA ÅREN 1878—1881. 109
af ymnigt gräs och skogigt. Vatten fås genom gräfning i de stora
flodbäddar, som fåra marken.»
Söder om Oranje- eller Kai-Gariep-floden vidtager den i
Kapkolo-nien inforlifvade delen af Namaqualandet. Der har man länge känt
tillvaron af koppar, men först i senare tid börjat allvarligen bearbeta
fyndigheterna; en sådan finnes vid Ookiep, nära Springbock-fontein,
(29° 15’ syd, 17° 10’ ost), från hvilken årligen utföres 12,000 tons malm
på en 150 km. lång jernväg till Fort Nolloth, för att der exporteras.
Till Kapkolonien annekteras småningom det ena stycket efter det
andra. Nyss nämndes Namaqualandet, ofvan omtalades trakten upp
mot Cunené, i öfrigt kan anföras: Ost Griqualand (1874), Nomansland
(1876), Galekalandet (1877), trehundra qvadratmil vid Walfishbay (mars
1878), Pondolandet (hösten 1878). En sådan annekterad bit:
Trans-vaal, har under de par senaste åren väckt mycken uppmärksamhet.
Det hör icke hit att omtala, ännu mindre att bedöma de politiska
förhållandena derstädes, men jag kan icke underlåta uttrycka den
tanken, att afträdandet af Transvaal antagligen kommer att medföra ett
bakslag i Syd- och Mellan-Afrikas civilisation. Under Englands korta
välde hade landet gått mycket framåt; Bamangvato vester derom
kristnats och hyfsats; sedan Cetewqjo och Sekekoni kufvats har fred råd t
ända tills boers nu nyss ånyo börjat strida med sina kaffer-grannar;
i landet hafva, sedan domstolar utträngt näfrätten, handel och
kolonisation af hvita hastigt framskridit; det mer eller mindre utbredda
hemliga slafveriet hade upphäfts; trafiken öfver Pretoria-Shoshong, förbi
Makarikaris saltpannor upp till Zambesi har gjorts lätt och fri från
faror, samt lofvade att varda en eftersökt väg till midten af Zambezi
och innerlandet norr derom.
Det var här som den excentriske d:r E. Holub åren 1873—77
företog repeterade jagtfitrder, den sista gången norr om Zambesi,
till Marutze-Mabundi-riket, och der han ämnar draga fram då han
från syd till nord vill genomvandra Afrika. — Det var på samma
Holubs väg som (1879) belgiern, pater Depelchin, förande en
romersk mission af 5 jesuiter och 4 laici hvita samt en hel karavan i
öfrigt, lugnt och lyckligt reste upp till Matabeles rike, hvarest han,
i granskapet af några Limpopos källor (20° syd, 29° ost), vid
Gubulv-vajo grundade en missionsstation på ett fullkomligt friskt ställe, med
ett klimat, hvilket han liknar vid Siciliens om våren. — På samma
väg hafva (1880) färdats 5 resemissionärer, 25 trappister, 11 postulanter
och en hop handtverkare m. fl., anförde af mgr Richards, för att
norr om Zambesi grundlägga en koloni. — I trakten söder om denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
