Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Forskningarne mot och i Central-Afrika åren 1878-1881, af Gust. von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F0R8K1OHGAENB MOT OCH I CEHTRAL-AFBIKA ÅRKN 1878—1881. 113
expeditionen, den Burdo-Rogerska, den var den 18 februari i Mpvapva
och ankom till Tabora i oktober. — Hösten 1880 afgick enjjerde
expedition under kapten Raemakers och löjtnanterna Deleu och Becker,
med ångbåt, handtverkare och fotograf; och 1881 har en femte afgått,
anförd af kapten Hansens, löjtnant van de Veide och ännu en
militär. Huru de sista expeditionerna förlupit är mig obekant. Men icke
torde det vara lyckligt, då Roger nu gått till Stanleys hjelp (se ofvan
sid. 101) och Popelin är död. Atheneum berättar ock att man,
åtminstone tills vidare, uppgifvit alla planer på utsträckning af stationerna
till Njangve och att blott 3 belgier äro qvar i trakten: Raemakers i
Kårerna, Becker i Tabora och v. d. Heuvel såsom agent i Zanzibar.
Detta är den torra, yttre, sammandragna historien om de belgiska
expeditionerna.
Den inre är icke heller synnerligen glädjande. Man har gått
slarfvigt till väga, valt olämpliga tider, icke förstått att handhafva
karavanerna, icke att grunda stationer. Dessa omdömen äro icke mina,
icke heller blott fotade på kammarkritik, utan motiveras af E. Marnos
i lugnt, hofsamt språk*) framstälda anmärkningar; han måste anses
såsom sakkunnig, då han dels åren 1870—76 nästan oafbrutet berest
och organiserat förhållandena i södra Egypten, der han åter är i
verksamhet, dels åtföljde första belgiska expeditionen, hvilken han ganska
snart lemnade, emedan han ogillade det sätt hvarpå den fördes och
icke vann gehör för sina förslag till rättelse. De bekräftas ock af de
stora motgångarna, de många dödsfallen och de obetydliga resultaten.
De styrkas äfven i ett särskildt hänseende af de upplysningar Thomson
lemnat om stationen Kårerna vid Tanganjika, hvilken han kallar »most
extraordinary». Denna är lagd 224 km. ur den stora stråkvägen från
kusten till Njangve, på hvilken plats de flesta bemödanden, först och
främst de belgiska skulle riktas; ingen handelsväg går dit; han ligger
på en smal hvälfd udde, 5—6 meter blott öfver vattnet; saknar båthamn
och har mot sjön ett vatten fyldt af bråte; har ingen tillgång på föda;
är omgifven af det af gammalt notoriskt ogästvänliga Fipa-folket,
hvilket »belgierna dessutom förstått göra sig så ogent, att det hvarken
af godo eller för pengar skulle kunna förmås räcka dem ett lillfinger
till hjelp». Stationen ligger vidare midt i en träsktrakt, der malaria
och dysenteri nästan ständigt grassera; der omkring har man in mot
landet dragit en graf och rest befästningar, »sådana som om man
*) Sådant är knapt Thonisons. Han säger: »misslyckandet förklaras lätt af
frånvaron af all omsorg och sundt menniskoförstånd, såväl vid valet af utsända
personer, som vid karavanernas utrustning och organisation.» — »Anförarne
kommo till Zanzibar antingen med den fullkomligaste okunnighet om, eller den
yttersta likgiltighet för sin uppgift» — o. s. v.
Ymer 4882, h. 3 o. 4. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
