Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 minnen från vår föbba besittning s:t baäthélemy.
lätt låter tukta sig i kubiska stycken, bär nog uppfor att göra
ryggen varm, och snart hafva vi hamnens inlopp djupt nedom våra fötter.
Det är en af dessa svala aftnar efter en varm aprildag, som i
solnedgången har en något disig luft, hvilken höljer synranden rundt
om i en blågrå och violett, tunn molnbank, som i sin öfre gräns åt
ett håll antagit de lagrade molnens lätta, simmande form, åt ett annat
liknar taggiga, vilda bergstoppar, åt hvilka den rökiga nedgående solen
ger en dyster kopparglans. Ostvinden, passaden — denna öarnas
lisa, utan hvilken det för främlingen vore omöjligt att stå ut med det
heta luftstrecket — har stillnat något, och tjock disa skymmer bort
de skyhöga grannöarna S:t Christofer, S:t Eustatius och Saba.
Hamnen ligger lugn, liksom hafvet närmast der utanför, endast krusad af
så mycket bris, som landet låter tränga ned mellan och utför dess
höjder. Några små hvitmålade skonertar, slupar och båtar ge lif åt
dess blågröna yta. Och rundt om, vid foten och på de nedersta
sluttningarna af de några hundra fot höga, branta kullar och åsar, som
hästskoformigt omsluta hamnen, ligga strödda Gustavias snygga, hvita
hus, med sina från alla fyra sidor brutna spåntak och sina gröna, af
venetianska spjel-luckor tillslutna fönsterlufter. De ej så få två
våningar höga husen skjuta på en af långsidorna med sex fot utöfver
den nedre våningen, som ej begagnas till annat än bod o. d., och
har åt detta håll några pelare att understödja denna s. k. piazza eller
galleria, som bildar en del af salen eller sällskapsrummet, och dit
man under de qvalmiga aftnarne, då främlingen dignar af sömn och
trötthet, gerna drager sig för att njuta svalkan från den svaga brisen,
som fritt spelar in genom de uppslagna jalusierna. Pelargången
under piazzan är en lika behaglig tillflyktsort för negern, som stundom
ej eger annan bostad och här, så ofta hungern ej drifver honom till
arbete, håller ledighetskommitte.
Månget tomrum finnes bland husen på hamnens vestra sida, hela
gator med sina försvunna hus, och ruinerna, öfvervuxna af cactus,
lantana- och solanumbuskar, ligga öde sedan branden 1852; tomterna
med sina stora stengrunder erinra likväl om förgångna tiders glans
och stadens forna utsträckning åt detta håll, kalladt »the Point». Här
voro fordom spelhus och hotell, mötesplatser för Gustavias börsmän,
politiker och folktalare, af hvilka staden lärer haft många, särdeles
kring 1810; här firades stora namns- och födelsedagar, och först
bland dessa konungens, då öns guvernör höll middag och bal, någon
gång för 200 gäster, och då hans maj:ts skål dracks, ledsagad af 128
skott från de tre fästena på höjderna kring hamnen, kallade Gustaf
den Hl, som ännu står qvar, Gustaf Adolf och Karl, af hvilka endast
murverket och några gröfre kanoner återstå. Här står ännu — sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
