Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN JRAN VÅR FÖRRA BESITTNING 8:T BABTHÉLEMT. 121
alla andra bygnader från äldre tider dukat under för orkaner, eld
och tidens tand, som i detta luftstreck gnager tiofaldigt fortare än
hos oss — det stora Steinmetzska huset med sitt spetsvinkliga hörn,
en af de få stenbygnadema på ön, till sitt yttre helt, men det mesta
trävirket i spillror, ty på ett hälft århundrade hinna termiterna eller
trälössen äta sönder äfven hårdare träslag. Äfven det vitnar i all
sin tomhet om forntida rikedom, ty hvarje sten är på slafvens hufvud
forslad långa vägar ifrån, och de många mörkbruna kantstenarna äro
från S:t Eustatii vulkanlager. Här i dess granskap voro äfven tre
stora magasin, tillhöriga svenska vestindiska handelsbolaget.
Längre fram börjar vägen bli olagd, men bred och väl hållen,
liksom en af våra häradsvägar; ännu stiger han. På ömse sidor är
rik grönska af lummiga, vidtgrenade och finbladiga acacior,
gulblommiga cassior och bignoniabuskar, hvilka ännu ha blomstren qvar sedan
jultiden, då de bruka spricka ut för att under följande månader med
sina stora, fingerboi¾slika blommor guldströ berg och backar. Här
och der reser sig ett tamarindträd med sin stora, täta krona af
ärt-trädsblad: genipträd, liknande större päronträd och höga buskar
bildade af några få spröt med kransar af långa, skrofliga blad i toppen,
och deribland långpipiga, stora, hvita och välluktande blommor; det
är den egendomliga Plumieria alba, kallad »franchipannier», som med
sin besynnerliga form sticker af mot de öfrigá. Utmed vägkanten
frodas, likt vägtistlar, alnshöga, tjockbladiga och taggiga cactus med
gula blommor och röda, päronlika, föga njutbara frukter, och på de
mindre träden växer ymnigt skägg, liknande en laf, men som vid
närmare betraktande är en liten liljeartad växt med röda blommor,
Til-landsia, som på landets språk kallas »gubbskägg». Här och der
flyger pilsnabb en colibri; uppburen af de surrande vingarna, hvilka
genom sin hastighet likna en otydlig molnfläck på ömse sidor af den
lilla varelsen, undersöker han de rikblommiga aloeaxen vid vägen, i
hvilkas gula pipblomster han sticker den trådfina tungan, för att
utdraga små insekter på samma gång som vatten och nektar. Jämförd
med sina slägtingar, är han till sin drägt blygsammare än dessa —
liksom allt annat af denna ös skapelse —, ty endast den tofsade
hjes-san och ryggen äro skinande af metalliskt grönt, i öfrigt är han
korp-blåsvart och svartgrå.
Snart äro vi vid det första landthuset, med dess cactuskrönta
inhägnad af sten och skuggadt af gamla tamarind-, genip- och
mapu-träd. Med sitt brutna spåntak utan skorsten, sina öppna
fönsterlufter, hvilka endast stängas med luckor om nätterna, och sin i öfrigt
af bräder och korsbjelkar hopfogade lätta bygnad liknar det ett
korthus, som tyckes färdigt att vid första hvirfvelstorm blåsa bort. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
