Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 minnen från tår förra besittning s:t bàbthélemy.
är likväl gammalt och har trotsat mången sådan, tack vare den sega
stommen och många forstärkningar i knutar och hörn. Äfven det
har sett bättre dagar än nu, den tid då svenske pastorn och
stads-ingeniören F. A. Lönner lefde der; det kallades då Charlottenberg.
Det innehafves ännu af svenska afkomlingar med namnet Milander,
som i stor torftighet och i allt, äfven till modersmål och religion,
glömska af sina faders land lefva der, en af de få spillror från den
tid, då en utvandrare från Sverige kunde göra lycka på S:t
Barthé-lemy, då ön drog till sig mången landsman och riktade flertalet med
guld, hvilket dock försvann lika fort som det kom, ty arfvingarne till
det förmögna huset stodo vid boets uppgörelse oftast lika bara som
äfventyraren då han först kom ut. Något längre fram möter ett
annat minne: en större grund af sten och murbruk vid vägens venstra
sida är återstoden af amerikanen Joseph Harts prydliga villa från en
tid, då här, liksom på alla dessa sommarnöjen, strödda öfver landet,
lefdes lusteligen om med »parties» och »picknicks». Men sorgliga
minnen blanda sig i de glada, ty under en af de sista picknickerna,
den 29 dec. 1820, som här höllos, var det som fästningens
befalhaf-vare, fänriken Gottl. v. Plåten, blef ihjälstucken af f. d. sergeant, d. v.
korporal Gunnar-Andersson, under ett anfall af vansinne, och midt
emot, der nu står en liten hydda med sin lifliga omgifning af
perl-höns, stora kalkoner och grisar, hvilka endrägteliga sällskapa och
skräna på gården, restes sex månader efter det ohyggliga, men-
knappast tillräkneliga dådet och med den tidens vanliga skoningslöshet
Anderssons galge.
Från höjden af vägen, som leder ned till S:t Jean, har man en
vacker öfversigt af omgifningen. Stora runda cactusarter, liknande
taggiga pumpor med en fotshög, tjock, röd plym i toppen, ådraga sig
beundran der de stå uppradade på en stenmur. De kallas
turkhufvu-den för skapnadens skull, äfven påfvehufvuden, hvilket äfven passar
på deras lösa, svampiga innehåll och dryga, ofelbara hållning. Djupt
nedanför till venster öppnar sig viken Publique med sin fina hvita
sandstrand, mot hvilken dyningen häftigt bryter sig med högt i land
rullande vågor och med ett ljudeligt brusande, som i samma jämna
takt träffar örat, och der utanför utbreder sig hafvet, närmast viken
smaragdgrönt af den gonomskimrande sand- och korallbottnen, längre
ut mörkblått. Här och der mellan de höga klabbarne, kallade »cays»,
som skydda hamnens inlopp, simma små bräckliga kanoter med
fiskare, hvilka meta eller utlägga ryssjor. Längst i bakgrunden skymtar,
med otydlig begränsning, södra udden af den klippiga S:t Martin, öns
närmaste granne, men ofta dunkel af solrök, ehuru endast tre mil
aflägsen. Som ett bälte omgifvande Publiques breda sandstrand går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
