Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRiN VlB FÖBBä BESITTNING 8:T BàBTHÉLEMY. 127
sen; eller den starka glansen hos himlakropparna, som fyller rymden
öfver haf och land med ett egendomligt ljus, hvilket utöfvar samma
lugnande känsla af sällhet som ett vackert tonstycke, hvilket aldrig
tröttar. Allt förenar sig till ett harmoniskt
»Frid milda afton! Jord och himmel frid».
Från le Tourment stiga vi ned på slätten, der allt är tyst och
stilla, förutom de vaksamma perlhönsen, som vid minsta buller stämma
upp sin klagolåt från träden, der de hvila. Till venster utmed vägen
synes grunden till d:r Leuréns landställe, och litet längre ned på
höger hand en knappast märkbar stensättning efter V. Plagemanns
villa, vid hvilken fasta sig sorgliga minnen; ty den 21 sept. 1819
förstördes det täcka stället helt och hållet af orkanen, en bland de
våldsammaste som hemsökt ön, då familjen förlorade allt hvad hon egde
och dessutom hade att begråta en 15-årig dotter, som omkom vid
tillfället. Äfven det närbelägna Retreat förvandlades denna fasansfulla
natt till några få syllar, sedan det öfriga bortförts af stormen. Dess
egare, Runnels, kom undan med lifvet, men med afbrutet lår, efter att
hela natten på marken hafva uthärdat elementens raseri.
Vi gå förbi kyrkogårdarna med deras hvitblommiga Moringor,
lummiga almliknande Cordior med deras stora qvastar af
skarlakansröda blomster, som lysa på långt håll. En enstaka buske af
»spanska dolkar» har skjutit upp sin half famn höga stängel och beundras ’
för sin ofantliga vippa af flere hundratal snöhvita, porslinglänsande
liljeblommor, liknande flata tulpaner.
Vägen, som är jämn och mjuk af hvit korallinsand, går nu
genom en lund af sjödrufvor med stora, runda blad och leder snart till
stranden, som åter ger oss en blick öfver hafvet. Utan lä af något
land rullar det med fart sina väldiga vågor mot refvet der ute, och
fastän dämpadt af denna mur, svallar det upp våldsamt och i
långsamma slag på det breda strandbältet. En och annan snabb, hvit
krabba — Ocypode — skymtar fram, der hon springer på sned,
knappast skönjbar mot den hvita sanden, i hvilken hon lefver och endast
i nödfall tager sin tillflykt i vattnet. En annan af hennes slägte
lyckas vi gripa, emedan den på ryggen bär sitt hus, en tung snäcka och
ej så fort kommer undan; den kallas Diogenes; på landets språk
»soldat». Hvilken angelägenhet nu drifver Diogenes så nära hafvet,
veta vi ej, måhända längtan efter urfädrens hem och begäret att bada;
ty annars bor han högt uppe bland stenar i bergen och klänger
äfven upp i träden att plocka till sig hvarjehanda matnyttigt och är
en ganska sällsynt gäst vid stranden.
En Ipomœa med många famnar långa refvor och stora rödletta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
