Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FBÅN TÅR FÖRRA BESITTNING S:T BARTHÉLEMY. 129
man — en neger — nästan utan biträde och som med många afbrott,
orsakade af penningbrist, arbetat derpå under en lång följd af år.
Bygnaden är nu färdig och invigd, tack vare landtpresten le
Coutu-riers okufliga vilja, som nu fullbordat detta jämförelsevis och för öns
förhållande storartade arbete. Det påstås, att han härför offrat allt
hvad han sjelf egt och genom outtröttliga bemödanden öfverallt, hvar
han kunnat, samlat i hop resten. Mesta delen torde ha kommit
från Barthélemy sjelf. Le Couturier hedrades för ej länge sedan med
Vasastjernan, en ovanlig utmärkelse för hans klass, och med stolthet
kan han säga: »sans pareil». I 1876 års orkan led bygnaden stor
skada, då nästan en hel vägg störtade in.
Strax söder om kyrkan, på bergets sluttning, bor presten sjelf i
en af de vackraste lägenheter på ön, omgifven af höga rikblommiga
Oleandrar, som med andra träd och buskar omsluta denne »Sven i
rosengård» och hvilka nu svagt stå fram i halfskuggan.
Man har tillryggalagt det vackraste af ön och kommer in på dess
steniga, östra del — ett Arabia petræa — utpinadt och torrt af vind
och sol, der marken knappast förmår frambringa det nödtorftigaste
för dess uthungrade odlare, hvilka derför till det mesta söka
krigs-tjensten som binäring; men som plats i öns fåtaliga garnison finnes
endast för ett tjugutal, räcker denna förtjenst ej till för många.
En häck af storbladig Hibiscus tiliaceiis med mycket stora
malvablommor, hvilka på förmiddagen äro ljusgula, på eftermiddagen
orange-röda, och af hvars bark göras tåg, begränsar på höger hand vägen,
som kort härpå blir backig och utskuren. En gångstig leder här upp
till det högsta berget på ön, Mont de Vitel. Den utskurna stigen bär
uppför några hundrade fot mellan magert buskkratt; då och då
möter en remna eller mindre dalgång, uppkommen liksom genom något
plötsligt våld, och stundom har man att hoppa upp på höga trappsteg
af klipphällar.
Öfverallt ligga strödda på marken tomma skal — ofta stora som
en knuten barnhand — af s. k. Whelks eller Burgeaux — Meleagris
pica —, som i massor plockas bland stenarne på stränderna och
rostad ätes. begärligt af folket — och det är ingen rätt att förakta.
De tomma skalen äro välkomna för Diogenes; när hans gamla bostad
blir honom för trång, förfogar han sig i en rymligare, och här har
han många att välja på. Men ofta får han betala hyran så dyrt som
med lifvet, ty folket äter lika begärligt honom som skalets
urinnevånare.
Buskverket är här och der lummigt, stundom möter man
vest-indiska kinabuskar med deras vackra, doftande hvita blomster, men
längre upp på höjderna och de små platåerna, som möta här och
Ymer 1882, h. 3 o. 4. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
