Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MINNEN FRÅN VÅR FÖRRA BESITTNING S:T BABTHÉLEMY.
för branterna och hjelper oss med fransk artighet på rätta vägen,
och snart äro vi lyckligen nere på de ödsliga, liksom afbrända
sluttningarna kring Grand och Petit Cul de Sac, der en hop får och getter
lifnära sig, vi veta ej af hvad — om ej af »påfvehufvuden», hvilka
här nå en oerhörd yppighet. Öfver llit fot tjocka och med lika långa
rödbruna och gråludna, armstjocka tagelviskor, på hvilka sitter ett
och annat litet aflångt bär af läskande syrlighet, taga de sig på långt
håll ut såsom någon kalkonartad fågel. Äfven frodas här »Suckers»,
en liten Cactus af samma skapnad som Tuna, liksom enkom gjord
att mota den, som vågar med sina fotsteg störa tystnaden i denna
ödemark, ty dess skarpa taggar äro smått naggade mot spetsen och
genomtränga vid minsta beröring kläderna, hvarvid hela öfversta
bladet lossnar från stammen och följer med likt en kardborre; till och
med tunnare skodon freda ej för dessa fotanglar.
Förbi saltdammarne går vägen mot söder, skroflig, backig och
utskuren, ned mot hafvet vid Grandfond, på hvars omgifvande
höjd-sluttningar frodas den ståtliga Agaven med sina manshöga breda
aloé-blad och sin 30 fot höga, l/2 fot tjocka gröna stängel, som här och
hvar har étt fjäll. I dennas topp börjar nu den jättestora vippan,
med sina grenar böjda som armarne på en ljusstake, att utveckla
sina tusentals tumslånga orangefargade pipblomster.
Den väl odlade och med bomullsbuskar planterade lilla slätten
kring den breda hafsviken är klädd i liflig grönska, här och der ligga
strödda större och smärre hyddor, och från tre håll omsluta honom
högre och lägre buskbevuxna höjder, vid hvilkas fot här och hvar
ett kokos- eller bananas-träd frodas. En orimlig massa uppkastade
och nötta koraller bilda ett ordentligt stenkummel mellan vägen och
hafvet, der stranden till en början är ödslig, nästan utan växtlighet,
men längre fram bekransad af sjödrufvor och en törnig, hvitblomstrig
buske — Bandia. Viken sjelf är ej så täck som öfriga af de många
inskärningarna i landet, ty hon är öppen och långgrund, och hafvet
brytes i svall utefter bottnen, som är bevuxen med små koraller och
hårda alger (Corallinœ). Bergarten kring denna och de förut nämnda
vikarne på östra sidan är en mörkbrun eller chokoladfárgad, lerhaltig
tuff, som lätt sönderfaller och ger, der den sparsamma växtligheten
ej förmår skyla mark och stenar, en förbränd ton och dyster
stämning åt hela denna sida af ön.
På de mörka brännheta strandstenarna och korallerna sitter,
fast-torkad, men likväl lefvande, en hvit af solen urblekt snäcka med
vacker skulptur i skalet — Litovina muricata. Hon härstammar från
hafvet, men har så småningom vant sig vid luften, att hon sällan går
i vattnet, utan lefver så långt derifrån, att hon endast vid stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
