- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 2 (1882) /
137

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIKMEK FKÅN VÅR FÖRBA BE8ITTN1NG 8:T BABTHÉLEMY. 137

mun. En och annan långnäbbad grå pelikan seglar högt i luften.
Noga vaktar han stimmets rörelse, då det under ett svagt brus
skjuter fram, så att hafsytan krusas på ett sätt, som låter den erfame
äfven på långt håll märka hvad som är på farde; och ej sällan
störtar han med förtviflad fart ned mot vattnet, dyker och visar sig åter
med en af skaran i sin ofantliga näbb, som han vänder lodrätt upp
för att så mycket lättare få fiskens hufvud att sjunka förut ned i det
omättliga svalget. Denna måltid förrättar han simmande, men höjer
sig strax efter dess slut ur vattnet och börjar åter samma slags
konst-dykning.

Hvarje öbo, som lägger hand vid notens inhalning, är under
vanliga förhållanden säker om en liten del af fisket, och allt, som anda
och lif har och hört kallelsen, skyndar derför till handräckning, och
till slut är skaran så stor, att mången endast har plats att lägga ett
finger vid notens tåg för att såmedelst försäkra sig om sin del. Nu
utföres noten i en eller två bräckliga kanoter, gjorda af urhålkade
gummiträdstammar från Dominica, men ej så låga som de
ursprungliga indianbåtarna, emedan de ha relingar af påspikade fotsbreda bord.
En hop negerpojkar följa efter simmande och dykande, för att reda
noten och äfven hindra fisken att hoppa öfver henne, samt att mota
honom vid hennes yttertelnar. Efter en halftimme är hon ute,
bildande en ofantlig bugt långt ute i sjön, och halningstågen föras i
land. Halningen börjar sakta, negerpojkarne plaska och hojta,
förmännen eller notegarne så i båtarne som på land, oftast i högsta
vredesmod öfver intrasslingar och begagna fel, skrika och
kommendera med mun, armar och ben, och de två raderna hjelpfolk, liknande
en härfva af något brokigt garn, blårandiga skjortman med hvitt skinn
blandade med negrer och färgade, vagga och svigta taktmässigt af
och an, stundom under någon enformig sång. Men ofta har man att
stanna arbetet, ty sänken och nedertelnar häkta fast i små näbbar
af koraller på den annars fina bottnen; förmännen måste ut med
vattenkikare att se hvari hindret ligger, och negerpojkarna dyka för att
befria nätet.

Efter ett par timmars väntan ha vi fångsten sprattlande på
sanden, som inom ett ögonblick kläder den lysande skaran i säck och
aska och i förening med hettan snart dödar henne och utplånar hennes
färgprakt. Det är ej lätt att beskrifva alla de slag — somliga läckra,
andra onjutbara, en och annan giftig —, som i denna orediga massa
äro blandade om hvarandra. De äro likväl ej af de mest lysande
slagen, som trppikernes haf förmår alstra, ty dessa hålla sig på något
djupare vatten, bland koraller och sjöväxter, och fångas på krok eller
i mjärdar. Det förnämsta och bästa bytet ligger i den vackert for-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1882/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free