Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 2. Coroçol, Colombier, Anse d'Ecailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 MIHNEN FRiN vlB F0BBA BE81TTHING 8:T BAETHÉLBMY.
skinnlika skalet är gult, syrligt och fiberhaltigt och kan afflås ined’
yttersta lätthet; närmast derunder är köttet öfverdraget med ett ljust,
svagt nervigt och mjöligt ämne, som ofta kan aflossas i flakor och
strimmor.
Det finnes två hufvudslag af Bananas, båda så lika Ull växten,
att de knappast kunna skiljas, ehuru vetenskapen inregistrerat dem
som två arter. Det ena slaget kallades af spaniorerne Plantanos
eller Platanos, förmodligen i följd af en förvexling med ett träd af
samma namn hos Plinius, hvilket beskrifves såsom mycket storbladigt,
men som för öfrigt ej passar in med Pisangen. Plantanerne — Musa
paradisiaca L. —, hvilka fransmännen kalla Bananes, hafva mycket
större frukter, stundom fotslånga, hvilka äro nästan raka och nästan
6-kantiga, köttet är ljusare och ej så sött som den riktiga Bananasens
eller Musa sapientum L., som af fransmännen kallas Figues och
hvilkens stam brukar vara röd- eller brunfläckig. Dessa förekomma
i många, mer eller mindre goda afarter, från 7 till 2 tums längd,
med grönt, gult och äfven rödaktigt skinn. De minsta, som komma
från franska öarna, äro nästan äggformade och ansedda som bäst.
Andra slag, såsom Regnbäge-bananas, hvilka äro smala och ganska
krökta, växa med ett par andra sorter på ön, äfvenså Plantaner,
hvilka likväl äro mera sällsynta.
Såsom nämndt är Bananas, äfven rå, njutbar och mättande, men
till efterrätt passar ej frukten, emedan den ej är nog saftig; men stekt,
sockrad och öfvergjuten med vin eller bakad till plättar blir han en
stor läckerhet. Plantanen, som ej är på långt när så söt eller
doftande som Bananasen, ätes alltid kokad eller stekt såsom grönsaker
med kötträtter.
Mycken lärdom har nedlagts på utredande af den vestindiska
Pisangens härkomst och hemland, men äfven till denna del af sin
historia är den omgifven af ett slags töcken. Columbus, som noga
upptecknade allt märkvärdigt och nytt i sin nya verld, nämner intet
om Bananas, och det är häraf sannolikt, att dess frukt ej var känd
eller begagnad af Antillernas urinfödingar. Men på Canariöarna
odlades plantan vid denna tid, och Oviedo, högt betrodd embetsman
under konung Ferdinand och kejsar Carl V, samt historieskrifvare
öfver Vestindien, säger med bestämdhet, att Bananasplantan år 1516
från dessa öar flyttades öfver till Vestindien af en munk vid namn
Thomas de Berlanga, till hvilken de europeiska och afrikanska
afkom-lingarne på de vestindiska öarna sålunda skulle stå i oförgätlig
förbindelse för ett af de bästa lifsmedel på jorden. Det är omöjligt att
vederlägga Oviedo’s intyg, men säkert är, att Bananas eller måhända
dess andra art, Plantanen, i ett vildt och oätbart skick växer i Syd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
