Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 2. Coroçol, Colombier, Anse d'Ecailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antydan om ställets forna, fastän flyktiga stolthet. Men kunde dessa
stenar tala, skulle de kunna ställa ihop en hel roman om vestindisk
lyx och njutningshunger, om vestindiskt öfvermod och högfärd med
alla dess följeslagare. Här kalasades och stojades på allt upptänkligt
sätt, hit drogo sig husets stolta egare tillbaka hvarje afton från
stads-lifvets bestyr, att i idylliskt lugn låta lifvets sorger flägtas bort af den
svalkande hafsbrisen, under det deras trötta lifsandar togo näring i
den isande sangrin och champagnen, och ensamheten forljufvades af
deras gemensamma älskarinnas, den sköna Sophia Schürer’s
smekningar. Sedan bolaget upplöstes och egarne kring 1815 flyttat från ön,
innehades villan af samma qvarteronska, hvilken ännu på 30-talet
brukade då och då upplifva sina ungdomsminnen och anställa större
och mindre picknicker eller som de på ön kallas Maroones. Det var
äfven hit som guvernör Stackelberg under sin korta tjenstetid på ön
drog sig tillbaka med sin väninna från Sverige — på ön ej känd
under annat namn än Mamsell — och der hon födde sin förstfödde.
Också är stället mycket inbjudande: Anse d’Ecailles tar sig väl
ut strax ofvanför villan, i bakgrunden har man det mörkblåa,
oöfverskådliga hafvet och den fantastiskt utskurna klabben la Fregate,
der-innanför vikens hvita strand, utåt omgifven af ett helt falt med
koraller och dylika bildningar, med snöhvita, breda bränningar och
omkring det hela den vanliga kransen af strandbuskar. Och vill man
göra sig besvär med att äntra ned för de branta backarne, kan man
snart urskilja bland samma buskar den artiga Suriana maritima
med dess tjocka, smala blad och Potentilla-liknande blommor.
Den lilla slätten derinnanför med sina hyddor, åkertegar och här
och hvar resliga kokospalmer — att ej förtiga en liten dunge af
half-vuxna stråpalmer — Thrinax, nästan de enda i sitt slag på ön,
bildar med de omgifvande skrofliga, branta, nästan vilda höjderna,
betäckta af stora block och brustna klippmassor, en af de många
täcka taflor ön på denna sida erbjuder. Men all den forna prakten
vid Miilheim var anlagd för detta nu och liksom under mottot:
»pe-reat qui crastinum curat»; och ett hälft århundrade hade ej hvälft
sig öfver härligheten, förr än denna och så godt som alla minnen
deraf blåstes bort af orkanen den 2 aug. 1837. Trädgård och alla
planteringar försvunno, hela lägenheten sattes ned till en säterhydda,
sedan en dålig afbild af den ena paviljongen åter blifvit uppbygd
att hysa en gammal negerfamilj, som tog hand om den boskap,
hvilken finner en knapp näring på kullarne derikring. Men med hvarje
dag växa dessa igen af Lantana och Melochia, bland hvilka syrsorna
ostörda stämma upp sin fredliga aftonsång, bjudande till sömn och
glömska af förgångna slägters lidelser och felslut i lifvets enkla logik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
