Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
hafvet, Nya Holland, Nya Guinea och Amerika. Föredraget upplystes af
etnografiska föremål och en synnerligen rik samling af föredraganden
utförda teckningar, de allra flesta i naturlig storlek.
Riksantiqvarien H. Hildebrand höll föredrag om »Vestmanlands äldsta
bebyggande», hvarvid han förevisade två kartor öfver detta landskap, den
ena föreställande bygdens utbredning omkring år 1000 e. Kr. och upprättad
hufvudsakligen med ledning af fornlemningarna, den andra dess storlek mot
slutet af 1300-talet och grundad på skattelängder funna i biblioteket i Schwerin.
Sammankomsten den 19 maj 1882.
Förhandlingarna leddes af ordföranden, kaptenlöjtnant Aug. Fries.
Professor Sandahl höll föredrag om »skörbjuggen, dess historia och
förhållande till de geografiska forskningarna, synnerligast i de arktiska
trakterna.» Efter ett flyktigt omnämnande af sådana ställen hos klassiska
författare, Hippokrates, Plinius, Avicenna m. fl., som antagits häntyda på fall
af skörbjugg, men säkerligen hänföra sig till malaria eller dylikt, uppehöll
sig föredraganden något längre vid de isländska sagorna, såsom Erik den
rödes saga m. fl., der otvetydiga skörbjuggsfall beskrifvas. Men den första
mera säkra underrättelsen om denna sjukdom daterar sig från år 1249,
då den uppträdde mycket svårt i Ludvig den heliges här vid Kairos
belägring. Efter denna tid flyta underrättelserna om sjukdomens härjningar
mera ymnigt. Under Vasco da Gama’s färd till Indien 1498 dogo inom kort
tid 55 man i följd af skörbjugg, Quartier förlorade, under sitt försök att
kolonisera New-Foundland, genom samma sjukdom 60 man af 110.
Skörbjugg uppträdde våldsamt år 1683 på den franska flotta, som då seglade
till Indien, likaså år 1740 bland Anson’s folk under hans verldsomsegling.
I de Skandinaviska landen, Nordtyskland och Nederländerna har
skörbjuggen i flere århundraden varit en bekant och vida spridd sjukdom; dess
namn härleder sig från saxonerna, som benämnde den »scharbock». Dess
grasserande i Sverige skildras utförligt redan af Olaus Magni, som säger
att den uppträdde isynnerhet efter nödår. Men det har egeutligen varit i
fängelser, läger, flottstationer o. dyl. inrättningar, som sjukdomen uppträdt
vidast spridd och våldsammast, och under färderna i arktiska trakter,
sär-skildt under de långa övervintringarna der, har den städse varit en svår
fiende att bekämpa. Deltagarne i svenska Spetsbergsexpeditionen 1872—73
voro angripna af den, likaså Nares’ expedition i Smith sound 1875—76,
hvilken hade att genomlefva en polarnatt om 138 och 142 dygns längd.
Sjukdomens första orsak ansåg talaren vara bristen på eller den otillräckliga
mängden af vegetabilisk näring. Dess kraftigaste botemedel åter är, enligt
hans förmenande, kolsyradt kali, som i potatis ingår med 4,37 procent, i
citronsyra med ungefär 21/* procent. Derför är också ett ymnigt bruk af
potatis ett kraftigt antiskorbutiskt medel. Värdet af citronsyra eller
lime-juice har först blifvit framhållet af den engelske läkaren Jacob Link.
I det meningsutbyte, som med anledning af detta föredrag uppstod
mellan d:r Lamm, prof. Sandahl och frih. Nordenskiöld, lemnade den
sistnämnde en mängd upplysningar om skörbjuggens uppträdande under
svenska Spetsbergsexpeditionen 1872—73 och om de medel, som han ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
