Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 MINNEN FRÅN VÅR FÖRRA BESITTNING S:T BARTHÉLEMY.
daliske generalen blef högeligen klandrad af engelska regeringen, som
återstälde de röfvades egendom.
Året derefter blef ön likväl ånyo hemsökt af en engelsk styrka
under Codrington, generalguvernör i Antigua, men som sannolikt nu
ej kunde finna stort byte. Vid freden 1697 kom nybygget åter under
franskt välde, eller i sjelfva verket under ingen bestämd regering, då
det outsläckliga hatet mellan de båda stormakterna i hvilken stund
som helst kunde bryta ut mot hvarderas försvarslösa nybyggen, hviika
dessutom oroades af den skara fribytare, som denna tid tumlade om
i karaibiska hafvet. Freden bröts ånyo, och 1702 blefvo, såsom nämndt,
fransmännen öfverväldigade och utvisade från S:t Christopher, och
endast de, som svuro trohet åt sina besegrare, fingo stanna qvar.
Sju familjer skola ha aflagt eden, men blefvo af sina nya herrar så
illa behandlade, att de beslöto utvandra och togo sin tillflykt till sina
landsmän på S:t Barthélemy. Vid detta tillfälle skola till största
delen ännu lefvande familjer ha inkommit till ön; de voro La Place,
Greaujc, Magras, Aubin, Questel, Ledée och Vitel. Den sista ätten
torde numera vara utgången, men har lemnat sitt namn åt det berg,
vi i det föregående beskrifvit, på hvars magra sluttningar familjen
förmodligen haft sitt tillhåll.
Med S:t Christophers fullständiga intagande af engelsmännen
tyckes S:t Barthélemy i fred fått utveckla sig under fransk styrelse,
som hade sin understyrelse i S:t Martin, hvarunder Barthélemy
sorterade. Men ej mycket längre än ett hälft århundrade varade denna
fredliga utveckling, ty 1756 utbröt mellan England och Frankrike det
stora 7-åriga sjökriget angående de amerikanska besittningarna,
hvil-ket slutade med fransmännens förlust af Canada och de små
Antillerna, först Guadeloupe 1759, så Dominique, Martinique, S:t Lucie,
Grenada, och S:t Vincent knappast tre år derefter. Såväl från
Guadeloupe som S:t Lucie flyktade några franska hushåll till Barthélemy,
ty ehuru denna ö af amiral Rodney togs i besittning samtidigt med
Guadeloupe, erbjöd hon, aflägsen från krigets egentliga skådeplats, en
mera lugn fristad. Afkomlingar af dessa utvandrare skola vara de
ännu lefvande hushållen med namnen Brin, Berry, Sierge, Bernier,
le Blanc och Mayer.
Engelsmännen ansågo sig ej behöfva hålla garnison bland de
redbara öboarne, sedan dessa en gång aflagt trohetseden, den de höllo
helig. Fattigdomen gick hand i hand med redbarheten; båda voro
uppmärksammade af kapare, att ön begynte befrias från detta följe;
och när de någon gång tvungos att lägga till, plägade de betala för
förtäring. Måhända gjorde landsmanskapet sitt härtill, ty flertalet af
dessa sjöröfvare voro fransmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
