Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 MINKEN FRÅN VÅB FÖRRA BESITTNING S:T BABTHÉLEMT.
nu invåname våldsamt och gång på gång ofredade af sjöröfvareband
eller s. k. privilegierade kapare i engelsk tjenst; och under den
engelska flottans härjningar mot franska öarna togs S:t Barthélemy i
februari 1781 af öfverste Farkinson. Öboarne ledo då brist på det
nödvändigaste, mången hade före denna händelse dukat under för
hunger och törst, en stor del voro tagna till fångar, och ej så få af
de bättre lottade hushållen hade flyktat öfver till S:t Martin.
»Eländet och lidandet för de få qvarvarande var så stort», säger
dr Fahlberg, »att det till och med rörde engelske amiralen Rodneys
förhärdade hjerta, hvilken genast, till heder för menskligheten, lindrade
nöden genom utdelande af en skeppslast matvaror bland de olycklige.»
Ändtligen blef det fred två år härefter; Isnard insattes åter i sitt
em-bete under befäl af den nye kommendanten i S:t Martin chevalier du
Råte. Så stodo sakerna, då ön ej långt derefter kom under svenska
kronan.
Sådana äro i korthet några drag af den lilla öns bebyggande af
fransmännen och några stycken af det närvarande landtfolkets historia,
ett prof i smått på de ofantliga svårigheter, under hvilka hela den
franska utvandringen begynte och utvecklade sig på Antillerna. Det
är ej lätt att spåra den innersta anledningen till det oemotståndliga
begäret till utflyttning åt detta håll under 17:de århundradet, och ännu
mer till den seghet och okufliga ihärdighet, med hvilken nysättaren,
trots så många varnande föredömen, under en lång tid fortsatte att
öfverflytta sitt hem och sitt öde till dessa öar med deras kannibaler
och inbördes ohyggligheter. Och ej nog härmed: han hängde fast
vid den torfva, han brutit i det nya hemmet, såsom vid sin rätta
fädernejord, hvilken högst ogerna, eller aldrig, äfven då hungerns och
krigets fasor hotade, af honom åter söktes upp. Och samma drag
ser man ännu i dag hos Barthélemys landtfolk. Äfven i fara att
under ett torkår svälta ihjel, lemnar det knappast sin ö att söka
utkomst på annat ställe, och mången rent af föredrager att under
sådant förhållande låta en grym hungersdöd göra slut på lidandet. Detta
visade sig 1868, då mången, som föresatt sig att utvandra åtminstone
för kortare tid, af hemlängtan vände tillbaka, så snart den sista
skymten af den kära öns bergstoppar försvann under synranden.
Det nuvarande slägtet, sannolikt i allt en afbild af förfädren,
huf-vudsakligen familjer med ofvannämnda namn, är af sangviniskt lynne,
med halfmörk, stundom ljuslett hy, och i allmänhet ett resligt, ganska
kraftigt yttre, men musklerna hafva ej den uthållighet, man skulle
vänta af de ofta ganska grofva lemmarne, och ovana vid hårdare
arbete, som i äldre tider till det mesta lemnades åt slafven, uttröttas
de långt fortare än negrens. Folkets arbetstid lämpas efter luftstrec-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
