Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN VÅR FÖRRA BESITTNING 8:T BARTHÉLEMT. 179
ket; långt före solen stiga de upp att vitja sina fiskmjärdar, se till
sina odlingar eller syssla med sin husslöjd, flätning af hattar och
nätbindning, och det gör ett angenämt intryck, då man de mörka
morg-narne omkring kl. 4 från hafvet nalkas ön med dess strandbyar, i
hvilka här och der tindrar ett ljus till tecken af deras redan började
verksamhet. I soluppgången bege sig deras invånare med sin fisk,
det magra får- och getköttet, den temligen goda mjölken på buteljer,
grönsaker, rot- och andra frukter till staden dels i kanoer, dels öfver
backarne, att efter ett par timmar afsluta köpenskapen. Men
morgonens timmar äro snart ute, solen står inom kort högt, och framåt kl.
10 har flertalet flyktat för hennes brand i skuggan under eget tak, ty
endast negern uthärdar ännu i planteringar och på gator. Man lagar
till sitt tarfliga mål af batater och kaffe, stundom af några fiskar eller
af rostade snäckor s. k. Burgaux och Lambis.
Landets döttrar ha ej fula drag, men småväxta och oftast magra,
hopkrumpna och gulbleka, med skygg blick och lidande uppsyn, inge
de främlingen vid första ögonkastet tanken, att de lefva på
indragningsstat. För stolta att taga tjenst, hvilket de anse ensamt
tillkomma negern, lefva de så godt som uteslutande på föräldrarnes
bekostnad, till dess möjligen någon af landets söner tager dem till hustru,
och härpå behöfva de sällan länge vänta. Utom det att
fädernehemmet med största svårighet kan underhålla den ofta talrika skaran af
vuxna döttrar, vilja dessa kläda sig något liknande den till utseendet
förmögnare stadsbon, de äro ju mademoiseller liksom dessa, och ingen
kan tälja de försakelser, detta vanvettiga, omedvetna högmod eller
falska blygsel pålägger familjen, då de små besparingarna från fisket
och jorden skola förvandlas till kläder för söndagen. Då bytes den
torftiga kattunklädningen, den gammalmodiga, men ändamålsenliga
blåa kråkan ut mot musslin och införskrifna hattar med åtföljande
parasoller; de bara fötterna tvingas in i strumpor och skor, hvilka
likväl för deras besvärlighets skull och äfven af sparsamhet dragas
på strax utom staden och aftagas på samma ställe, sedan de ett par
timmar under .kyrkogången klämt de ovana fötterna, för mycket
fysiologiska för den brukliga skoformen. Detta är likväl fallet
hufvudsak-ligen med den landtbefolkning, som hörer till stadsförsamlingen, och
kanske en följd af den ålagda kyrkogången. Inom landtförsamlingen,
der fattigdomen är än större, plägar mången qvinna under hela sin
lefnad ej besöka staden, som de hålla för ett orent och syndigt
Babylon. Väsentliga grunden till denna puritanism torde likväl ligga i
bristande utstyrsel. Och äfven mången bland mankönet hyser stor
obenägenhet för stadsbesök.
Männen nå tidigt manbarheten, och qvinnorna åldras snart, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
