Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M0OWN FRÅN VÅR FÖRBI. BESITTNING S:T BARTHÉLEMY. 181
på hjelp att brottas med mördaren, ref sönder hans skjorta och fick
omkull honom, hvarpå denne fann för godt »bättre fly, än illa fakta»,
helst han under brottandet hade tappat sin knif. Följande morgon
återfans Dannet såsom lik ungefar hundra steg från hyddan, och med
ett ohyggligt skuret sår i halsen, gående från öra till öra. Mot en
viss Joseph Alexandre Brin framkommo svåra misstankar och nästan
öfverbevisande skäl såsom skyldig, hvarför han häktades.
Tidigt samma morgon hade han af vitnet mötts på väg från
Dannet’s hydda; han igenkändes så till utseende som röst af den
mördades hustru och dotter; en svart kort rock, han vid dådets
begående var iklädd, återfans i hans gömmor, blodig; äfven knif ven
igenkändes. Bland de svåraste bevisen var det, att han ej kunde
göra reda för sitt tillhåll under natten, då mordet begicks, och att han,
innan han inmanats i häkte, anhöll hos sin blifvande svärfar Damas
Magras om ett intyg, att han samma natt såsom vanligt sofvit
hos denne i la Publique. Men Magras aktade sanningen högre än
sin tillämnade mågs räddning och vägrade att gifva ett sådant intyg.
Och samma sanningskärlek yppade sig hos alla de inkallade 20
vitnena, bland hvilka två voro den anklagades bröder. Hvar och
en var öfvertygad om Alexandre Brin’s brottslighet, men han nekade
envist till allt, och efter flere års inspärrning, som dock ej bragte
honom till bekännelse, sattes han slutligen på fri fot och visade sig
ännu 1870 i staden med ledig hållning och fri uppsyn, som på intet
sätt röjde eller lät misstänka gerningsmannen till ett så — om man
så får säga — storartadt dåd, som ej gick ut på mindre än att
afdaga-taga och plundra en hel familj. »Enär», säger allmänna åklagaren
fiskal Samuel Mathews, »man ej kan söka anledningen till detta
mord i vrede eller hämndbegär, blir dess förklaring likväl lätt,
deri-genom att Damas Magras, den tillämnade svärfadern, uppgifvit, att
Brin alltjämt under sin förlofning påstått, det han var egare af
hundra dollars, och att han erbjudit dessa pengar åt svärfadern såsom
utstyrsel för det nära förestående brölloppet, och äfven lofvat lemna
dem den 4 maj — dagen efter mordet. Det är nu kändt, att den
anklagade ej hade några medel, men hvad gör hanl — Snarare än
att uppriktigt bekänna, att allt var en dikt, och yppa sina verkliga
omständigheter, hvarigenom han möjligen gått miste om partiet, ser
han omkring sig efter något, som kan rädda hans falska heder. Mr
Fran<?ois Dannet 1’Arigo var ansedd som en man med medel, han
bodde aflägset på skogshöjderna kring S:t Jean, utan grannar, och
brottslingen öfverväger noga, huru liten utsigten vore att upptäcka
hans brott; han uppgör planen att ombringa hela familjen, att genom
mord och plundring ställa sin fåfänga till freds och räddas från miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
