Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om tschuktschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett sådant påstående har dock blifvit fäldt och ingått såsom en
trosartikel i litteraturen. Så yttrar den bekante och med rätta
berömde resenären Wrangel i berättelsen om sina arbeten och öden:
»Tschuktschen gör inga anspråk på växtverlden; hans skog, åker och
trädgård är Ishafvet med dess säl och hvalross, som tillfredsställa
alla hans behof»; och på ett annat ställe: »Tschuktschernas föda är
alltid uteslutande animalisk; kokt renkött med sälspäck eller tran
utgör den vanliga maten.» Att Wrangel på dessa ställen verkligen talar
om tschuktschfolket och icke om det från detta väl skilda
onkilon-folket, hvilket före tschuktscherna bebodde Tschuktschlandet och ofta
i reselitteraturen sammanblandas med dessa, framgår tydligen deraf,
att han nämner onkilon såsom en från tschuktscherna skild folkstam,
troget beskrifver lemningarna af deras bostäder, sådana de ännu
finnas spridda här och der i Tschuktschlandet, och lemnar en i öfriga
afseenden träffande skildring af tschuktshernas lefnadsvanor. Sin
bekantskap med tschuktscherna erhöll Wrangel hufvudsakligen vid
platser, som äfven vi under vår resa besökte. Längsta tiden uppehöll
han sig bland invånarne på den lilla Koljutschin-ön, hvilka under
vintern voro våra nära grannar och ofta besökte oss om bord, vid
hvilka tillfällen de ej sällan förde med sig stora massor af vegetabilier,
som de bortbytte till de längre öster ut boende infödingarne. Det
låter väl ej gerna antaga sig, att den nuvarande generationen af
kust-tschuktscher skulle så afvikit från fädrens lefnadsvanor, att de
slagit in på vegetarianismens väg. Tvifvelsutan hafva de bibehållit
sina fäders matordning och tschuktscherna alltså på Wrangel’s tid för
födoämnens erhållande stält lika stora anspråk på växtverlden, som
de nu lefvande tschuktscherna, de förras barn och barnbarn. Att
Wrangel icke kommit till insigt om tschuktschernas användning af
växter till föda beror antagligen derpå, att han dels var obekant med
deras språk, dels allt för kort tid vistades bland dem, för att
fullständigt lära känna deras lefnadssätt.
Hvad som i fråga om tschuktschernas vegetabiliska födoämnen
synes mig isynnerhet anmärkningsvärdt är den insamling af förråd
för vintern af dylika, som eger rum. Dessa förråd äro långt ifrån
obetydliga, och deras hopbringande fordrar helt visst en för ett
polarfolk utomordentlig grad af ihärdighet och omtanke. Jag tror icke,
att jag öfverdrifver, om jag säger, att invånarne i Pitlekaj och de
kringliggande tschuktschbyarna vid vinterns inbrott 1878 hade
samlingar af vegetabilier, som voro fullt proportionerliga mot deras
förråd af kött och späck. Hos en ren-tschuktsch, som jag besökte under
mars månad, såg jag ännu i behåll rätt ansenliga massor af under
föregående sommar och höst insamlade grönsaker. Det skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
