Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Om den internationela polarundersökningen 1882—83, af Ang. Wijkander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 OM DEN IOTEKNATIONELA POLARUNDEBSÖEnNGEN 1881—88.
konferensens bifall. Ur de mer eller mindre bindande meddelanden,
som af medlemmarne afgåfvos, framgick dock, att goda utsigter funnes
till en allmännare anslutning. Planen för undersökningen
underkastades ytterligare diskussion och utvidgning. Efter professor
Neu-mayer, som vid konferensens slut nedlade sitt ordförandeskap, valdes
till polarkomiténs ordförande professor Wild.
De gynsamma utsigter, som vid Bernerkonferensen visat sig och
som vunno i klarhet då i Sverige grosshandlaren L. O. Smith den 4
november samma år till Vetenskapsakademiens förfogande stälde de
medel, som förslagsvis beräknats erforderliga för vårt lands
deltagande med en expedition till Spetsbergen, mörknade under en tid af
den påföljande vintern i hög grad. Den tyska rikskansleren afböjde
på det bestämdaste Tysklands deltagande, och på våren bortrycktes
af en, menskligt taladt, för tidig död den man, hvars upplysta blick,
varma ideela intresse och oförtrutna energi samtiden haft att tacka
såväl för förslagets framställande som för den väsentligaste delen af
företagets vidare utveckling. Karl Weyprecht fick ej upplefva
deltagandet uti den polarundersökning, på hvars förberedande han offrat
så mycket tid och arbete och som utgjorde hans älsklingstanke, hans
mål i lifvet, såsom han sjelf uttryckte sig. Den förstämning, som hos
de för polarfrågan intresserade måste framkallas af de nämnda båda
motgångarne, hvartill kom, att äfven från Holland underrättelserna
voro mindre gynsamma, skingrades dock snart derpå, då meddelandet
ingick, att Amerikas Förenta Stater beslutat tvänne arktiska
stationer och Ryssland likaledes beslutat en andra expedition — samt
grefve Wilczek upplyst, att Weyprecht’s bortgång ej skulle ändra hans
beslut att deltaga med en expedition. En tredje polarkonferens
beramades till den 1 augusti 1881 i S:t Petersburg, dit endast de
länder, hvilka definitivt bestämt sig för deltagande, skulle skicka
representanter, enär der afsågs att bindande öfverenskommelser om
observationernas anställande skulle träffas. Delegerade infunno sig från
samma länder som förut, med undantag af Tyskland och Italien, der
deltagandet ännu var allt för ovisst. Så vidt möjligt, träffades
definitiva aftal om iakttagelsernas utförande i hufvudsaklig
överensstämmelse med den i Hamburg uppgjorda planen. För att underlätta
samarbetet mellan de olika expeditionerna och för att på ett ställe hafva
sammanförda de vigtigaste från dem ingående underrättelserna,
beslöts äfvenledes, att under redaktion af polarkommissionens
ordförande från tid till tid skulle utgifvas en putyikationsserie
»Mitthei-lungen der internationalen Polar-Commission», af hvilken tills dato
tre häften utkommit. Under den sedan Petersburgerkonferensen gångna
tiden hafva icke blott de tveksamma af de ofvan nämnda länderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
