Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKK AME&KAN8KÅ NORDPOLSEXPEDITIONEN UNDER DE LONG 1879—1881. 223
undersökning. Utbytet af lägre ryggradslösa djur var rikligt; fiskar
funnos deremot i ytterst ringa antal.
Resultatet af fartygets drift under första året ger anledning till
den förmodan, att en konstant ström icke är förhanden i denna del
af den arktiska oceanen, utan att ismassornas rörelse bestämmes
endast och allenast af vindarnes riktning. Emedan nu under
största delen af året den herskande vinden var SO, så blef följden, att
fartyget dref öfvervägande mot NV, och Danenhower’s mening är,
att ifall fartyget förmått hålla stånd i längden mot ispressningarna
och provianten räckt så länge, skulle expeditionen slutligen drifvit
söder eller norr om Franz Josefs land och sannolikt kommit ut i
öppet vatten vid Spetsbergen.
Hafvets djup var öfverallt ringa. Det största djup som mättes
var 60, det minsta 17 famnar; vanligtvis lodades omkring 30 famnar.
Bottnen utgjordes mestadels af blå lera.
I september 1880 inreddes Jeannette för sin andra öfvervintring.
Hon låg då ordentligen inbäddad i omkring 8 fot tjock is, och
dessutom hade väldiga ismassor pressat sig in under hennes köl, så att
fören stod högt i vädret. I fartygets omgifning hade den
sönderskruf-vade isen hopat sig i torosslika massor, öfver hvilka det var nästan
omöjligt att bana sig väg. Då i slutet af september öppningarna åter
isbelades och gynsamma tillfallen till slädresor yppade sig, hade ännu
ingen fallit på den tanken att öfvergifva fartyget, och De Longs
mening var att icke afstå från sin uppgift förr än då provianten
nalkades sitt slut. I hvarje händelse ämnade han icke skilja sig från sitt
fartyg före hösten 1882.
Manskapets moraliska stämning var ännu förträfflig, ehuru man
dock icke utan en viss nedslagenhet gick den nya vinternatten till
mötes, under hvilken genom fartygets undergång expeditionens öde
kunde när som helst vara afgjordt. Sådana bekymmer voro icke
heller oberättigade, ty när andra vintern var förbi, försämrades
sund-hetstillståndet om bord mycket hastigt, så att ständigt en större del
af besättningen befann sig under läkarbehandling. November och
december månader voro utomordentligt kalla, men förflöto utan några
svårare stormar. Under januari 1881 voro temperaturvexlingarna ganska
betydliga, men medeltemperaturen var dock högre än under de
föregående månaderna. Februari var åter igen årets kallaste månad.
Vinternatten varade denna gång från den 11 november till den 5
februari. I medlet af januari inträdde ständig SO-vind, under hvars
inflytande fartyget dref hastigt i nordvestlig riktning. Det tycktes röra
sig i en ränna, som i denna riktning tilltog i djup, då deremot hvarje
gång som fartygets drift afvek mot SO, SV eller NO ringare <¾up
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
