- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 2 (1882) /
232

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 DEN AMERIKANSKA NORDPOLSEXPEDITIONEN ÜNDEB DE LONG 1879—1881.

heter och ansträngningar, som kräfva en sjömans hela själsnärvaro,
uppmärksamhet och uthållighet. Ungefar halfvägs mellan
Semenoff-ön och kap Barkin, Lena-deltats nordostligaste punkt, skildes båtarna
åt. De Long med l-.sta kuttern tog vägen till Lena-deltats nordvestra
sida, der han med sina män lyckades landstiga den 17 sept. i
närheten af Sagasta, Melville med hvalbåten stälde färden till
Lena-deltats östra sida, der han med sitt parti inlopp den 16 september på
morgonen i en af deltats östra armar; 2:dra kuttern åter, under
Chipp’s befäl och med sammanlagdt 8 man, har efter skilsmässan
från de två andra båtarne aldrig hörts af, den har antagligen kantrat
och gått till botten med man och allt under den svåra stormen.

Under stormen hade hvalbåten blifvit förd långt mot öster.
Trots det ihållande dåliga vädret stäldes derför kursen den 13 sept.
åt vester för att om möjligt uppnå den af De Long bestämda
mötesplatsen, kap Barkin. Efter tjugufyra timmars färd, som icke var utan
all fara för båtbesättningen, tornade hvalbåten den 14 sept. på grund,
utan att land någonstädes kunde skönjas inom synkretsen. Himlens
utseende var icke af den beskaffenhet, att den medgaf en
positionsbestämning; följaktligen sväfvade Melville i fullkomlig ovisshet om,
hvar han i sjelfva verket befann sig. Efter långa och vexlande
irrfärder fick han först den 16 sept. på morgonen land i sigte, men
våldsamma bränningar lade hinder i vägen för en landstigning. I
stället för att följa kusten i sydlig riktning för att uppnå Lenas
huf-vudarm, stälde han kursen norrut för att om möjligt uppnå kap
Barkin, der han hoppades kunna förena sig med De Longs och Chipp’s
partier. Sedan han följt denna kurs en längre tid, styrde han in i en
af Lena-deltats östra armar, och då denna syntes tillräckligt djup,
följde han den uppför i den tanken, att han befann sig i den
sydligaste hufvudarmen. Djupet var vid båda stränderna emellertid så
ringa, att han kunde närma sig dem endast på Ve sv- m^s afstånd,
men kl. 7 på aftonen samma dag, den 16 sept., lyckades han med
sina kamrater landstiga i närheten af en tungusisk sommarhydda,
som nu var obebodd. Denna hydda erbjöd en efter omständigheterna
gästvänlig tillflyktsort åt de under en 108 timmars oafbruten båtfärd
af ansträngningar och försakelser utmattade skeppsbrutne männen.
De flesta hade genom det nästan oupphörliga stillasittandet under den
långa tiden, köld och väta fått svullna ben, hvilka orsakade dem
ytterst svåra plågor och gjorde dem nästan oförmögna till arbete.

Under alla de försigtighetsmått, som äro nödvändiga i en grund
flodarm och med en djupgående farkost, fortsattes färden uppför
floden redan följande morgon. Efter tre dagars segling och rodd stötte
de den 19 sept. upp tre tunguser, som vid åsynen af de oväntade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1882/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free