Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförelsevis slät platå, som strax vester om nämnda länder begränsas af det
stora oceandjupet.
Härefter redogjordes särskildt för Spetsbergens storlek och form och för
sambandet mellan landets geologiska bygnad och topografiska skaplynne.
Såsom det ur geografisk synpunkt mest intressanta framhöllos de
ansenliga och talrika fjordarna och dalarna, hvilka stodo i närmaste samband med
hvarandra. Flere olika af dessa utskärningar ur Spetsbergens högplatå
beskrefvos särskildt, och dervid berördes äfven frågan om deras bildningssätt.
Det visades, att de nästan aldrig uppkommit genom sättningar eller
s. k. »förkastningar» i jordskorpan. Likaså anfördes skäl, som talade mot,
att de i allmänhet helt och hållet kunnat utgräfvas af floder. Tal. trodde
med frih. Nordenskiöld, att de till stor del hade glacierer att tacka för sin
uppkomst.
Inlandsisens nutida och forna utbredning omtalades, och dervid
framhölls särskildt dr Nathorsts år 1870 gjorda upptäckt af glacierrepor på
Beeren Eiland. Deras läge och riktning gjorde det sannolikt, att
Spetsbergens inlandsis under istiden nått ända fram till den nämnda ön, och dessa
trakter lågo då väl antagligen högre öfver hafsytan än hvad nu är fallet.
Efter istiden inträdde emellertid en betydlig landsänkning, hvilket
framgick af de gamla strandvallar och skal efter hafsmusslor, som både i
Skandinavien och på Spetsbergen numera anträffas högt öfver och långt ifrån
hafvet.
Tal. ansåg emellertid, att denna sänkning efterföljts af en höjning, som
lyft större delen af den förut omnämnda skandinavisk-spetsbergska platån
öfver hafsytan. Ett sådant antagande skulle på ett enkelt sätt förklara, huru
de skandinaviska växt- och djurformer, som nu förekomma på Spetsbergen,
från början hade ditkommit. De måste nämligen hafva invandrat efter
istiden, under hvilken landet utan tvifvel för dem var obeboeligt. Utan
nyssnämnda antagande blefve det särskildt svårt att förstå, hvarför flyttfåglarna,
och särskildt de, som vistas på land, gifvit sig ut öfver hafvet nära ett
hundratal svenska mil, och huru de ens lyckats påträffa Spetsbergen.
Sannolikt vore det också vid denna tid, som den vanliga skandinaviska
blåmusslan, Mytilus edulis, och vissa andra strandformer invandrat till
Spetsbergen. De funnos der numera visserligen ej lefvande, men vid och nära
landets kuster hade deras skal i stor mängd anträffats, och detta talade för,
att Spetsbergens klimat efter istiden varit något mildare än nu. Härmed
stod i god samklang, att landets nuvarande flora, enligt prof. Th. Fries’
åsigt, utgör en qvarlefva efter en rikare vegetation. Spetsbergens då varande
milda klimat berodde troligen derpå, att äfven den östra gren af
Golfströmmen, som nu flyter förbi Nordkap, vid den tiden flutit mot norr, just
emedan det förmodade skandinaviskt-spetsbergska landet hindrade dess lopp
mot öster.
Slutligen förevisades åtskilliga husgeråd och andra föremål, som
uppgräfts ur lemningarna efter en rysstuga vid Ekmanbay på Spetsbergen.
Sakernas ålder förmodade talaren vara omkring hundra år. Stugans läge nära
hafsstranden visade, att landet här i senare tid icke höjt sig synnerligen
mycket.
Dr. Montelius fäste uppmärksamheten på de vigtiga fynd, som nyligen
gjorts i Kaukasusländerna, och som gifvit oss värderika upplysningar om
dessa länders förhistoriska förhållanden. Mången har förestält sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
