Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundarnas föda om vintern lär till hufvudsaklig del utgöras af
torkade »angmaksetter». Denna .ungefär qvarterslånga fisk lekte nu,
hvarför vi hade tillfälle att se huru lätt den kan fångas. Den går
nämligen i packade skaror ända upp till stråndbrädden, och man har
ej annat att göra än att ösa upp den med håf eller skopa. Stundom
sprungo hundarna ut i vattnet och försökte fånga för egen räkning,
dock ej med stor framgång; det var löjligt att se deras förvånade
uppsyn, då de höggo efter en fisk, som hastigt slank undan. Stekta
angmaksetter äro goda. Äfven färsk ejder kunde vi här använda såsom
omvexling med de i längden tröttsamma preservernä. Dessa foglar
(så väl vår vanliga ejder som hufvudsakligen praktejder) sträckte
dagligen tvenne gånger i stora skaror förbi den lilla udde, på hvilken
eskimåbyn är anlagd, och man behöfde endast sätta sig bland de stora
stenarna vid stranden för att vara i godt håll, då de ströko förbi.
När en fogel var skjuten, satte Hans eller Nils sin lätta kajak i
vattnet och hemtade bytet. Torsk köpte vi stundom af eskimåerna; våra
grönländare lyckades ej fånga annat än ulk, som dock är ätlig.
Utsigten öfver Wajgattet är i soligt väder utomordentligt
praktfull. På ömse sidor de höga (ända till 5,000 fot och mera)
basalt-fjellen, öfverst krönta af bländhvit snö, mot öster en skymt af
isblinken, öch i Wajgattet de otaliga isbergen. Allt emellanåt syntes flockar
af större och mindre livalar plöja fåror i vattnet. Sälar voro här
temligen vanliga, men skygga; också använde fångstmannen allmänt
skjutgevär. För att dölja sig för sälarna fastsätter skytten ett utspändt
hvitt linnestycke i kajakens främre ända, och när några så utrustade
kajaker komma roende bland isberg, äro de mycket svåra att upptäcka.
De geologiska arbetena lyckades väl. Särskildt gjordes goda
fynd vid Igdlokunguak och Unartoarsuk. Största delen af de från
dessa ställen förut kända arterna erhöllos, delvis i bättre exemplar,
och derjemte funnos en mängd andra, dels för lokalerna, dels för
vetenskapen nya.
Bland fynden härifrån må såsom några af de vigtigaste anföras ett
fotslångt fullständigt blad af den märkliga Aralia Ravniana Hr, några
klaselika inflorescenser m. fl. Redan vid Igdlokunguak kom jag
underfund med, att kritfloran förekommer ej blott i skiffer utan äfven i
leijemsten, förvillande lik den tertiära. Upptäckten af tydliga
rot-bäddar både vid Igdlokunguak och Unartoarsuk är af stor vigt,
såsom bevisande att åtminstone sumpväxterna lefvat på platsen, samt
utt de växtförande lagren här, såsom Heer antagit, äro afsatta i sött
vatten. Ett för de tertiära bildningarna vigtigt ledlager kunde följas
från Isunguak ända förbi Unartoarsuk. Så mycket som förut än
af assistent K. J. V. Steenstrup och andra blifvit gjordt för insamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
