- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
41

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jöklar, äro Pite elf, Lilla och Stora Lule elf samt Kaliks o.ch Tornio
elfvar. Af sammanlagda jökelarealen torde man kunna beräkna
fördelningen sålunda:

Till Pite elf............. höra ungf. 30—40 qvkm

* Lilla Lule elf......... » 180

» Stora Lule elf ........ » 140 »

, * Kaliks-Tornio elfvar » minst 50—60 »

På en enda af Lilla Lule elfs källflöden, nämligen Smajlaädno,
komma ungefar 170 qvkm.

Vester om Rautasjärvi, söder om Tomioträsk, är ett antagligen
ganska stort, men ännu mycket okändt jökelområde.

På den öfversigtskarta, som jag för tydlighetens skull bifogat,
ehuru den af många skäl ej vill göra anspråk på att anses korrekt,
har jag sammanstält jöklarna i 19 grupper, hvilka uppräknas på
kartan (taflan 1). De isfält, som ega ett ytinnehåll af omkring 50
qvkm äro följande: Sulitälmas jöklar (1 å kartan), Almajalos’ (2),
Pårtefjellens (5), Ålkasfjellens. (6) samt Sarjek eller Matutuoddars (9).

I stort sedt kan man på våra svenska jöklar återfinna alla de
företeelser, som möta på jöklar i allmänhet: mer eller mindre väldiga
sprickor, isfall, jökelportar, moräner, jökelbord m. m., men många,
jöklar sakna t. o. m. de i allmänhet mera vanliga af dessa
egendomligheter. Sålunda ser man hvarken jökelportar, jökelbord eller
midt-moräner på Luotoh- och Skuorki-jöklama, medan Akkavares och
Sulitälmas hafva vackra representanter för alla dessa slag; Salajekna
visar «n utomordentligt vacker kornighct, men föga eller icke märkbar
lagring, medan Luotoh-jekna tvärt om är vackert skiktad, men har
kornigheten företrädd af en till utseendet oregelbunden skroflighet
på ytan. De bekanta paraboliska linierna (Forbes’. xlivtbancls,
bröderna Schlagintweits .ogicerj äro i regeln mycket tydliga och ofta på
långt håll synliga. I öfverensstämmelse med Sonklars förklaring,
uppfattas dessa äfven af mig såsom de verkliga isskiktens utgåenden.

Oaktadt dessa likheter, äro dock de svenska jöklarna i sitt
allmänna utseende något olika de sydeuropeiska. De förra ega
jemfö-relsevis större »fimhaf» och kortare »istungor» eller jöklar i inskränkt
bemärkelse. Den företeelsen synes ock på dem vara vanligare, att
från en gemensam is- eller snöfond flere jöklar utgrena sig, hvaremot
ett sammanflödande af flere till en hufvudstam här icke synes vara
8å allmänt som t. ex. i alperna. En följd deraf är ock, att midt- och
ytgärden ej hos oss träffas så synnerligt ofta. De sydeuropeiska
jöklarna hafva ofta en afgjordt konvex yta, ja genomskärningen lär t.
0 m. ej sällan bilda en verklig spetsbåge; detta har jag icke
iakttagit hos de svenska. Huruvida de i allmänhet röra sig långsammare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free