Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besökt Littleton-ön, hvilken lemnades först den 3 aug. Här furmos då inga
spår efter den Greeleyska expeditionen, och till följd deraf kän den
berättelse, som eskimåer vid Kap York redan den 26 juli lemnade Nordenskiölds
följeslagare om Gréeleys död och hans expeditions ankomst till Littleton-ön,
icke vara med sanningen öfverensstämmande1. Den 13 sept. anlände Yantic
till S:t Johns på Newfoundland. För närvarande pågår i Washington en
of-ficiel undersökning öfver expeditionens förlopp och om orsakerna till dess.
misslyckande. Då emellertid Greeley är provianterad för tre år och trakten
kring hans station lär vara rik på vildt, bör man ej misströsta om hans öde.
Cumberland sund vid Davis sund (tysk st., ledare d:r W. Giese).
Ogynsamma isförhållanden hindrade expeditionen att i rätt tid uppnå sin
station. Först den 15 sept. lyckades man få observationerna i gång. Dessa
fortgingo sedan ostördt den foreskrifna tiden. På stationen herskade i
allmänhet vindstilla. I mars hade man en dag—41°, en annan dag +1°; i aug.
steg värmen ända till + 20°. De magnetiska arbetena äro intressanta i
synnerhet derför, att denna station var den af alla som låg närmast den
magnetiska polen. Expeditionens afhemtande var förenadt med betydande
svårigheter: under 42 dagar måste skeppet Germania kryssa utanför sundets
inlopp utan att lyckas genomtränga de spärrande ismassorna. Slutligen
inskeppade sig expeditionens medlemmar på en hvalfångare, som öfvervintrat
i stationens närhet, och uppnådde med denna Germania, som den 16 sept.
anträdde återfärden och den 17 okt. anlände till Hamburg.
* FortRae vid Stora Slafsjön (engelsk st., ledare kapten H. Ph.
Daw-son). Arbetena äfven på denna station hafva fortgått ostörda och vintern
förlupit utan anmärkningsvärda händelser. Den enda svårigheten var, att
vargar ofta oroade observationsplatsen, hvarför observatörerna, då gevär ej
fingo föras i närheten af de magnetiska instrumenten, måste gå beväpnade
med tunga klubbor. Vintern var till en början mild, först i nov. inträdde
starkare kyla. Térmometern sjönk då till — 36°,c, och i jan. ända till
— 45°,5. Den starka magnetiska stormen, d. 17 nov. iakttogs äfven vid
Fort Rae, men var ej åtföljd af något anmärkningsvärdt norrskensfenomen.
Point Barroro på Alaskas nordkust (amerikansk st., ledare löjtn. P. H.
Ray). Samtliga af den internationela polarkommissionen foreskrifna
iakttagelser hafva på denna station blifvit utförda. Under dess tvååriga bestånd
har magnetnålen aflästs hvarje timme och omkring 6,000
norrskensiaktta-gelser hafva blifvit antecknade. Ursprungligen var afsedt, att stationens
verksamhet skulle fortfara ännu ett år, och dess upplösande redan nu beklag*as
af chefen, dels på grund af af brottet i de vetenskapliga arbetena, dels derför
att stationen visat sig af framstående nytta såsom tillflyktsort för
hvalfån-garefartyg. Äfven denna expeditions afhemtande var förenadt nied stora
svårigheter till följd af storm och isgång. Först den 29 aug. kunde återfärden
anträdas med skonaren Leo, som den 6 okt. lyckligt anlände till San
Francisco. Under återfärden afhemtades vid Yukon-flodens mynning den
bekante löjtnant Schwatka, som utforskat denna flods lopp på en längd af
4,800 kilometer.
Lenaflodens mynning(rysk st., ledare löjtn. N. Jürgens). Denna
station har blifvit förlagd till Sagastyr vid Lenadeltats nordligaste punkt (73
22* n. br. och 126’ 35’ ö. 1.). På ditresan led expeditionen ett haveri vid
1 Jfr hvad d:r Nathorst yttrar härom i hans ofvan införda uppsats (sid. 38).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
