Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dier, är dels att hålla de onda andarna på tillbörligt afstånd, dels
att försäkra sig om Buddhas och de goda andarnas ynnest. Ja,
öfver-allt .hvar man reser i Siarn och Lao fängslas ögat af de många
templen och pradtschedierna, hvilka bära vittne derom, att* folket —
jag menar massan af folket — håller starkt på sin tro, buddhismen,
en religion som är den mest utbredda på vår jord.
Mellan byarna äro stränderna här och der bevuxna med skogar
och bambu-lundar, men spår af odling ser man icke. Risfalten
sträcka sig nämligen långt inåt landet och börja bakom byarna och
husen. Allt efter som vi närmade oss Paknam Po, blef floden
småningom grundare och oftare spärrad af sandbankar, och som vi voro
i den torra årstiden, * aftog vattenmängden ögonskenligen ju längre
upp vi kommo. Ofvanom Paknam Po visade det sig omöjligt att
begagna ångjakten, men H. K. H. prins Devawongsa hade bevisat mig
den vänligheten att låna mig en rrsb af samma slag som de, hvilka
begagnas af de siamesiska guvernörerna, och i denna, med en
besättning af nio man, började jag nu den andra delen af min resa.
Min båt åtföljdes af en annan med fyra mans besättning, hvilken
förde mitt bagage.
Att staka sig fram mot strömmen uppför en grund, men strid
elf är äfven under de gynsammaste omständigheter ett långvarigt och
besvärligt arbete, meyi med folk som skolkade eller likgiltigt
öfverlem-nade sig åt en mäktig flods barmhertighet just dä den största
ansträngning kräfdes för att gå klar de många krökningarna, der
strömmen var starkast, var det ej underligt att det tog hela tjuguen dagar
att tillryggalägga de omkring ett hundra engelska mil, som skilja
Paknam Po från Kampheng Pet, dit vi ändtligen anlände den 4
december. Strömmens stora hastighet är så mycket mera
anpiärknings-värd, som landet å båda sidor är lågt och slätt; der det är obebodt,
finner man fläckar med frodigt gräs eller lät skog. Från Kampheng
Pet ser man Raheng-bergen. Landet synes vara ganska tunnt
befol-kadt, ehuru guvernören försäkrade mig, att det låg 68 byar mellan
Kampheng Pet och Paknam Po; i alla händelser ser man få tecken
till företagsamhet hos folket, och i de få fall, då man finner försök
göras att draga nytta af de ofantliga teakskogar, som här växa, är
det birmaner från Rangoon eller Moulmein, som uppehålla företaget.
Strax efter min ankomst till Kampheng Pet, besökte jag
guvernören, som visade mig den uppmärksamheten att han sände en ofTicer
för att åt mig anvisa en .s ala,eller ett offentligt herberge, sådant som
man finner öfverallt i Siarn och Lao. Det är i allmänhet blott ett
stort träskjul med ett tak på pålar, men utan väggar och således
öppet åt alla sidor. Då det förefaller, som om ingen hade skyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
