- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
77

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

expeditionen, derpå 18(52 till Förenta staterna, sedan *på den andra
Franklin-expeditionen, och sist på den färd, hvarom nu är fråga.
Hall betraktades af dem som en fader, och ingen begret bittrare lians
död än de. Det säges, att skälet, hvarför Hanna varit villig att 18(52
för andra gången lemna sitt hemland, var, att Joe just stod i begrepp
att efter eskimåsed öfvergifva henne för en annan. Han hade
nämligen blifvit sjuk, och »angekoken», hvilken hos eskimåerna spelar
samma rol som spåmannen med trolltrumman hos lapparna, hade
förkunnat honom, att det enda sättet att bli frisk vore att taga en
ny hustru. Som deras egna barn dött, adopterade de en liten
eskinia-flicka. De gjorde Hall under färderna 18(54—18(59 ovärderliga
tjen-ster, Joe såsom jägare och fiskare, den intelligenta Hanna såsom
tolk. Joe är sannolikt den ypperste arktiske jägare som finnes, och
har genom sin sjelfuppoffring och skjutkonst räddat de på isflaket
skeppsbrutnes lif. Tystlåten och enkel, förstod han ej så väl som
sina af honom räddade och mera civiliserade kamrater att efter
hemkomsten hålla sig framme, och blef icke heller så ihågkommen och
belönad af Amerikas folk och regering, som han förtjenat. Joe och
Hanna uppslogo sitt hem i Groton, Connecticut, der deras flicka
sattes i skola, men dog 1875, snart följd af sin moder, somafleddeip
sista dagen af 187(5 vid 88 års ålder Joe har sedan varit ute pa
flere färder och tillhörde den utan tvifvel sista Franklin-expeditionen
under Schwatka 1878.

Under uppresan medtogs en annan eskimå från Grönland, vid
namn Hans, hvars skicklighet som hundföraiv ländt alla de fyra
expeditioner till nytta, som pä denna väg sökt framtränga mot polen:
Kanes, Hayes, Halls och Nares, och hvars bössa räddat lifvet på
Kanes följeslagare. Lustigt var hedersmannen Hans’ uppträdande vid
förhöret i Washington. Efter alt i få ord kort och godt hafva
affär-dat hela resan, slöt han: »Ingenting vidare att säga. Allt för hett här.
Harnen sjuka. Vill gå rakt’ hem till isen.» Man skulle knapt tro,
att med så lakoniska vanor Hans uppträdt som författare. Han har
emellertid skrifvit sina memoirer, hvilka öfversatts och utgifvits pa
engelska. Hans medtog sin hustru och tre barn, hvarjemte en gosse
föddes honom under färden, som af oss kristnades till Charles Polaris.

Ledaren af den vetenskapliga af dein ingen var doktor Em i/
graduerad i Heidelberg, läkare, zoolog, botanist, fotograf, ett bekant
namn inom den lärda verlden. Ilan var 18(59 med på en till hälften
kommersiell till hälften vetenskaplig färd mellan Grönland och
Spetsbergen, hvarunder han nordvest om det senare landet framträngde öfver
^0 och gjorde arktiska iakttagelser, som öfverensstämdc med
Peter-manns älsklingsidé om ett öppet polarhaf och af honom förklarades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free