Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Markham, gick öfver Kap Joseph Henry rakt norr ut på den
stelnade polaroceanen och nådde den nordligaste punkt någon dödlig
ännu beträdt, eller 83° 20’ 26" n. br. Det andra, under Aldrich,
utforskade kustlandet vester om Kap Joseph Henry till 86° 30’ v. 1. Det
befans öfver Kap Columbia gå i en lindrig nordlig krökning åt
syd-vest. Det tredje, under Beaumont, öfvergick sundet och utforskade
Grönlands nordkust öster ut till 50° 40’ v. 1. Denna kust gick i
lindrig nordostlig riktning, egde stora och djupa fjordar, och längst bort
i nordost syntes några uddar eller öar ute i oceanen, som på kartan
bära namn af Beaumont Island och Kap Britannia och vattnen
der-omkring Victoria inlet. Vårt Presidents land befans vara en arktisk
synvilla. Såsom ett bevis på, huru liflig en sådan syn kan visa sig.
anföra vi ett yttrande under förhöret af en af våra sjömän, som
under sjutton år seglat och hållit utkik i alla haf. »Vi stodo under en
vacker klar dag på en 1500 fot hög kulle på sydkusten af Newman
bay. Vi sågo der det aflägsnaste land, som någonsin blifvit sedt.
Det drager sig ostnordost, och vi förlorade det bakom Kap Brevoort.
Det tycktes hafva samma höjd som landet bortom Newman bay. Vi
kunde se hur snön i bråddjupen sträckte sig ned till kusten af det
nya landet. Vi sågo det, när vi kommo ned, ännu en tio minuter
eller en qvarts timme. Andra kallade det Kurra-gömma-landet.
Vi visste förut, att det var land. Några påstodo, att det var en svart
sky, som sträckte sig öfver det öppna vattnet, och sade, att der var
en öppen polarsjö, men vi sågo det just för sista gången så säkert
som jag någonsin förut har sett någonting.» Nares beriktigade
slutligen åsigterna om Lady Franklin strait, som befans endast vara en
vik och ett utlopp för två glacierer, hvilket South ijord på
Grönlands-sidan troligen också är. Nares antager såsom sannolikt, att Grinnell
och Grant land äro en enda ö, hvars omgifvande vatten står i
förbindelse med Jones sund, och att Grönland i norr begränsas af
en arkipelag. I afseende på sjelfva hufvudfrågan är hans utslag
ännu märkligare. Han förklarar, att de’sista upptäckterna ådagalagt,
att man omsider hunnit fram till polarhafvet, att på långt afstånd
intet land är att vänta, att denna ocean utgör en enda omätlig yta af
brutna isflak och isbankar, att dess stränder till följd af den enorma
strandisen äro lika otillgängliga, och att sålunda hoppet om att på
denna väg, eller genom Smiths sund, tränga till nordpolen, måste
öf-vergifvas.
Menniskan afstår dock icke snart från sina älsklingsplaner.
Ingen väg mot polen är i sjelfva verket så utforskad och i ingen trakt
af den högsta norden äro förhållandena så afvägda under de senare
åren som just vägen genom Smiths sund. Verldens två rikaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
