Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergifvit tanken på en skeppstur till polen mellan Grönland och
Spetsbergen. Men den vill ej ens medgifva här i fråga varande
polar-hafs otillgänglighet. En likaledes betydande arktisk auktoritet.
Wey-precht, har förklarat, att de af Nares omnämnda djupgående
ismassorna icke utgöra eviga hinder, att liksom de förökas och förstärkas
af svåra omständigheter, de äfven förintas och förminskas af
gynsam-mare, att storm och köld hastigt och på lång tid kunna uppresa den
oöfverstigliga isbarrieren, men äfven en enda sommar med motsattu
vindar kan drifva den bort. Blott det har Nares bevisat, att
nordpolen under året 1870 bestämdt icke kunde uppnås med de medel,
som stodo till buds. Drifveden och den sig fortplantande flodvågen
vittna om, att vattnet icke är evigt isbelagdt. De arktiska annalerna
sakna ej heller exempel på, att till utseendet oöfvervinneliga hinder
kunna af en djerf och lycklig seglare betvingas. På vestkusten af
Banks land, vid den vestra ändan af den nordamerikanska
polar-regi-onen, färdades MacGlure i augusti—september 1851 under fvratio
dagar mellan en brant stupande kust och en af sommarens
värme-grad beroende rörlig iskant från det öppna ishafvet uti en smal
vattenränna, hvilken slutligen icke öfversteg 300 meters bredd, utan att
blifva sönderpressad. Med sin lilla ångare Fox kunde M’Clintock i
september 1858, trots svår is, efter tre misslyckade försök, slutligen
komma fram genom det blott 1V2 kilometer breda Bellot-sundet mellan
North Sommerset och Boothia.
Men låt vara att polarsjön är ofarbar och att vestsidan måste
öfvergifvas; det- återstår att ä nvo taga till ostsidan och krypa upp
efter kusterna. Att den af Nares upptäckta Grönlands-arkipelagen
sträcker sig längre i norr än vestlandet, är ådagalagdt derigenom, ätt
Stilla oceanens drifved, som anträffas pä Robeson-kanalens stränder,
ej förmår med strömsättningen leta sig väg till Spetsbergen och Novaja
Semlja. Grönlandskusten med dess fjordar, sund och öar, St. Georgs
fjord. St. Andrews bay, Victoria Inlet, Beaumont Island, Kap
Brittan-nia o. s. v., erbjuder möjligen vinterqvarter for ett skepp, vid ännu
högre latitud än Nares’.. Derifrän, eller invid den 83:e breddgraden,
och med starka reservskepp utlagda för en inträffande förlisning, torde
nya släd- eller båtresor vid gynsamma isförhällanden kunna anträdas,
och dessa skola måhända närma menniskan ännu en breddgrad mot
det hemlighetsfulla målet. Det är i alla fall klart, att alla
förhållanden i ’dessa trakter ej ännu äro nöjaktigt utforskade, och ej ens kunna
blifva det af enstaka expeditioner, som ega rum med långa
mellantider. Härvid tyckes Howgates’ idé vara en framtidstanke, att i
närheten af Discoverys vinterhamn, Bellot-ön vid Lady Franklin strait
(81’ 40’ n. br.), hvarest kollager finnas, förlägga en sländig koloni af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
