Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora, ja öfverdrifna förhoppningar, som man fäster vid hvftrje
polarfärd, icke realiseras, är man så benägen att tro, att något fel hos
deltagarna omintetgjort de väntade resultaten. Då dertill den ena
delen af dem sjelfva påbördar den andra sådana fel, tror sig denna
känsla hafva desto mera rätt, och anklagaren har alltid att påräkna
sympati. Doktor Bessels har anklagat kapten Buddington för feghet
eller bristande intresse för expeditionens framgång, enkannerligen vid
det tillfälle, då genom hans förvållande — som det påstås — Polaris
för alltid afbröt sin fard norr ut. Vi skola noggrant undersöka saken.
Först några ord om parternas ställning till frågan. Bessels
säger: »ty värr stod icke kapten Buddingtons mycket prisade
erfarenhet i något förhållande till det mod och den hänförelse, som han
lade i dagen.» Hvad det senare eller hänförelsen.angår, kan han
hafva rätt. Buddington såg antagligen hela företaget med nyktra och
tviflande ögon. Men å andra sidan har Bessels gjort sig skyldig till
den motsatta ytterligheten. Han kom till de arktiska trakterna,
inpyrd med tron på ett öppet polarhaf och hoppet om en snar triumf.
A ena sidan den engelsk-amerikanska erfarenheten om polarisens
svårigheter, å den andra den Petermannska teorien. Å ena sidan den
ungdomliga hänförelsen att rycka framåt, å den andra obenägenheten
att göra det, innan man försäkrat sig om medlen dertill och återtåget
i händelse af nederlag. Häraf följer, att båda parterna handlat efter
moraliska motiv, och att ingendera förtjenar 9.tt blifva diskrediterad.
Låtom oss sedan betrakta situationen. Man är vid ingången till
polarhafvet. De båda kusternas höjder äro mörka, alldeles snöfria,
ingenting derifrån eller från atmosferen anger, att man befinner sig
på en så hög latitud; endast fartygets rigg är lätt isad. Men på
vattnet simma väldiga isflak, 5 å 0 fot höga, 30 å 35 fot djupa, som
hota att sönderpressa Polaris. Hon undgår lyckligt ett sådant öde
genom att fästas vid ett stort isflak, hvars yttre delar mottaga
ispressningar från de andra. Med detta isflak drifver hon hela dygnet åt
sydost med strömmen. Med synbar skicklighet manövrerer
Buddington fartyget så, att det kan under vissa mellantider färdas af och an
medelst maskinkraft, på det att det icke måtte blifva besatt af isen.
Två gånger undersöker kapten Hall den del af ostkusten närmast
polarhafvets rand, som på afstånd ser ut att kunna gifva en hamn
och tillflyktsort, men finner, att han misstagit sig, hvadan han kallar
stället Repulse Harbour. Utkiken förkunnar ömsom, att framför oss
finnes öppet vatten, ömsom bara is, ömsom ett vattenmoln eller ett
landmoln; flertalet anser, att det fms öppningar i isen. Slutligen
efter sitt andra misslyckade försök att nå hamn, och då isvallen än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
