Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera ökas kring fartyget, sammankallar Hall vid middagstiden den
31 augusti alla officerarna till en rådplägning.
Nu till faktum. Jag stod närmast nere vid trappan, då
rådplägningen hölls. Redan förut hade jag sett kapten Buddington lugn,
men med högligen eftertänksam uppsyn länge stå och betrakta de
väldiga isflaken. På kommandobryggan befunno sig Hall’ Buddington,
förste styrmannen Ghester, islotsen Tyson, andre styrmannen Morton,
doktor Bessels och herr Meyer; eskimån Joe stod också der bredvid.
Jag hörde kapten Hall säga: gå vi dit (han menade Repulse Harbour),
riskerar jag att förlora sképpet, ty der finnes ingen hamn. Jag hörde
mr Chester yrka på att’gå vidare norr ut, men mr Tyson på att
genast söka hamn. Hvad d:r Bessels sade hörde jag ej, men han
pekade åt norr, som om han förordade denna riktning. Härpå svarade
Buddington: vet ni då, om det finnes någon hamn der i norr? — Nej!
»You are to know that, before you say so», inföll Buddington. Jag
hörde sedan sägas, att herr Meyer förklarat sig vara med om
hvil-ketdera som helst, att gå framåt eller söka hamn. Detta är hvad
jag sjelf kam säga om förloppet.
Af det protokoll, som uppsattes en vecka efteråt, framgår, att
Bessels förordat att gå till nordvestsidan, emedan den låg högre upp
mot norden och bättre lämpade sig för blifvande slädfärder mot polen.
Det var samma plan, som Nares efteråt med så stor framgång följde.
Med Bessels förenade sig Meyér och andre styrmannen. Chester var
för att gå vidare norr ut och skulle, efter eget vittnesintyg, hafva valt
en nordostlig riktning, enär han tyckte sig se öppet vatten åt ‘det
hållet. Tyson, som varit Uppe i utkiken, röstade för att genast söka
hamn. Buddington utvecklade sin åsigt. Om man hölle sig qvar,
riskerade man att blifva besatt af isen och dervid antingen helt och
hållet förlisa eller i bästa fall, utan att kunna göra motstånd, drifva
söder ut med ismassan och gå förlustig hela den latitud, man under
de gynsamma isförhållandena redan vunnit. Att färdas längre mot
norr var omöjligt. Att färdas mot vester var lika omöjligt. Återstod
att söka hamn på ostsidan; han hade också sett en lämplig sådan,
som det tycktes alldeles isfri (Newman bay), hvadan han förordade
att taga denna till vinterstation. Framför allt yrkade Buddington pa,
att det skulle ske snart.
Vi öfvergå till de angifna skälens beskaffenhet. Hellwald (»I höga
Norden») påstår, i enlighet med Bessels och extraktet af de aflagda
vittnesmålen uti Geographische Mittheilungen, att efter genomläsande
af de senare, hvarje fördomsfri person måste komma till den
öfver-tygelsen, att Halls expedition vände om i otid, och att den hade
kunnat tränga vidare. Äfven vi hafva genomläst vittnesprolokollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
