Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens förströdda isstycken, ehuru visserligen hafsbottnen sluttade utåt
kanalen. Vi klättrade upp på vårt Providence-berg, hvari vi lyckades
fasta två isankaren, och lågo, när stormen bedarrade på
eftermiddagen, säkra tätt vid berget, hvars isfot nedanför lemnade en smal
gång mellan fartyget och kolossen. Inom tre dygn hade den
nybildade isen omkring oss antagit 7 tums tjocklek.
Providence-berg hade bestått sitt första prof att stå orubbligt och
utgöra vårt skydd mot kanalens drifis, hvars oupphörliga dunder
hördes till oss. Men Polaris’ akter var ännu utsatt för ispressningen,
och ännu mindre var vår ställning trygg gent emot det beskyddande
berget sjelf. I synnerhet dess mot landsidan sluttande isblock skulle,
en gång skakade och satta i rörelse, kunna rulla öfver och krossa
fartyget. Vi uppsågade derföre den 25 november en ränna eller
docka och halade fartyget åt nordost, ett stycke från isberget och
närmare stranden. Ändamålsenligheten häraf skulle snart visa sig,
då Providence-berg sjelf började vackla för de påträngande
polar-flaken.
En ny svår storm utbröt nämligen redan den 28 november med
liknande dån, mörker och snöyra som den föregående. Men vinden kom
nu från sydvest, och hela den yttre drifismassan satte sig i rörelse
mot Thank God Harbour. Den pressades mot berget, så att det
remnade ännu mera och gaf vika. Före midnatt kom det, med
sin östra del rullande och sin vestra rakt framåtskridande, ner mot
Polaris. Man stod i andlös väntan. Det starka fartyget brakade
under den oerhörda pressningen, men höll ändock ihop. Bergets
isfot kom dervid under främre delen af kölen, så att skutan
lade-öfver, och den omständigheten, att hennes babordssida sålunda gjorde
med den motstående landisen en spetsig vinkel, gaf henne makt
att bryta denna och undgå att blifva hopklämd och krossad. Hon
gled med berget under några timmar mot stranden, iills vid pass
kl. 3 på natten de från hafvet på alla sidor i viken inskjutna
drifis-blocken och isberget sjelft, hvilka satte sig allt säkrare, fast på den
allt grundare sjöbottnen, jemte den infallande ebben slutligen
förmådde tillräckligt hålla emot pressningen utifrån. Men med ebben
erhöll Polaris en ännu större slagsida, aktern sjönk ner, och den
på isfoten hvilande fören lyftes upp. Då morgonen kom och
stormen bedarrade, fann besättningen fartyget i detta läge, väldiga
isblock och isstycken hade upptornat sig rundt omkring och
högre-än detsamma, eskimåerna hade flytt till observatoriet, troende allt
förloradt. Den 30 november firades en tacksägelsedag. Två
matroser utkläddes till en åsna, Hans’ lilla eskimågosse sattes der ofvanpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
