Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med deras förråd till Kap Lupton, der de väntade att komina ut. Nu
började dock väderleken och det förutsatta öppna vattnet att visa
hela sin bedräglighet. Den 1 maj, då allt skulle vara redo, stod
termometern vid —18’, den 4 juni var den uppe till + 4°, men icke
desto mindre utan något farbart vatten. Man besteg uddarna och
såg ena gången en ränna öppen öfver hela kanalen och 20 mil
nordvart, andra gången låg drifisen lika hämmande som förut.
Manskapet, som såg tiden gå sig ur händerna och var utan sysselsättning,
blef otåligt, och befälhafvarne, som sjelfva voro rådlösa, måste sända
dem på jågt, hvarunder inalles 26 muskoxar dödades. Slutligen, den
8 juni, syntes en möjlighet att begifva sig af. Chester halade ut sin
• båt och kämpade med isflaken, tills båten följande morgon krossades
och sjönk med alla sina förråd; besättningen räddade sig på land.
Tyson, som gaf sig af den 10, hade bättre tur och hann en sträcka af 20
min., Öfver Kap Sumner in till sjelfva öppningen af Newman bay, der
han lade sig att vänta på bättre isförhållafiden. Chester fick emellertid
den 12 ut en ny farkost — segelduksbåten — och kom nu, äfven han,
till Newman bay på en mils afstånd från Tyson. Der lågo de under
veckor med issörjan framför sig, hvarest det icke var möjligt att komma
framåt, hvarken med båt, släde eller till fots. Helt nära intill kunde
de se, huru isflaksdriften satte ned åt Robeson-kanalen, det aHdeles
bredvid dem liggande, men otillgängliga målet. De i Polaris bay
qvarvarande trodde dem vara i full färd mot Kap Joseph Henry och
rostade sig att följa efter.
Detta leder oss tillbaka till Polaris’ läge. Vi hafva förut nämnt,
att fartyget under hela vintern, och våren egt babords slagsida, och
att stäfven genom den af tidvattnet åstadkomna oupphörliga
krängningen blifvit bräckt. Man fann nu, att skrofvet läckte, och att
vattnet strömmade akter ut, så snart ebben satte den på bergets isfot
hvilande fören högre. Med begagnande af den infallna ebben
undersöktes läckan den 3 juni, hvarvid det befans, att en planka blifvit
splittrad vid stäfven om styrbord. När tidvattnet det tillät,.
repare-rades skadan, men fartyget - upphörde ändock icke att läcka. En
annan planka på samma ställe, men om babord, hade också
splittrats; olyckligtvis låg denna sida vid så väl ebb som flod under
vattnet, hvadan den ej kunde lagas. Angpumpen fick nu arbeta; dock
yppade sig dervid en annan svårighet. Det är en vanlig sak vid
arktiska färder, att kolbrist uppstår, enär de med allehanda förråd
lastade skeppen icke hafva stort utrymme öfrigt för bränsle. Den
vid Halls afresa till 100 ton beräknade koltillgången visade sig ej
hafva varit mer än 80. Med det ringa manskap, som nu fans qvar
på fartyget, kunde däckspumparna ej hållas i gång, och ångpumpens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
