Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt enda källan för kunskapen om de skandinaviska ryssarnas — de
s. k. rhös’ — språk, finnes ett kapitel: »Om rhös,som komma från
Ryssland till Konstantinopel i båtar». Deri skildras ryssarnas årliga
segling utför Dnjepr, floden med de många strömhvirflarna. De
särskilda forsarnas namn uppgifvas af förf., och trots deras af
främlingen mer eller mindre vanstälda utseende, skönjes dock lätteligen
allas nordiska ursprung. De största forsarnas ryska namn
(motsvarande slaviska benämningar anföras äfven, och dessa utgöra endast
en öfversättning af de »ryska») lydde nämligen på denna tid: Ulv
(»holmforsen»), Gelandri(den »gaellande», dånande), Aifor (fornnord.
aforr, den alltid häftige, semper praiceps, enl. V. Thomsen),
-foras (»bölj forsen», af fornsv. bara, bölja; har genom s. k. om-
tydning af fors anslutit sig till det i grekiska sammansättningar vanliga
-yåpoz), Leanti(antingen den »leende», glittrande, kanske porlande,
eller ock, med användning af en i de slaviska språken vanlig
omställning, den »vällande», sjudande; en tolkning som bättre stämmer med
forsens af Konstantin uppgifna slaviska namn), (»Stråken»,
strömdraget; jfr det vesterbotn. strukfem., »liten fors, uppför
hvil-ken man kan ro»). I det af Konstantin anförda ryska namnet på
det slav. Kijev (vid hvilken stad de norr ifrån kommande rhös med
sina båtar samlades för att sedan, till allas trygghet, gemensamt fort~
sätta färden utför Dnjepr), hvilket var Sambatds, finna vi ett svenskt
sam båt a-ås (N. Höjer), »båtmöte vid den staden närbelägna sandåsen»
(V. Thomsen föreslår sandbacka-ås-f hvilket väl ock låter tänka sig).1
Äfven i rent språkligt hänseende äro onomätologiska
undersökningar af största vigt. och intresse. Man återfinner nämligen ofta i
ortnamn gamla stelnade ordformer, som längesedan försvunnit ur
nu-tidsspråket; någon gång kunna de gå igen i beslägtade tungomål.
Filologen får dem att tala om en försvunnen djur- eller växtverld,
eller om gamla offerställens läge, om de äldsta nybyggarnas namn o. s. v.
Också yid undervisningen spelar namnförklaringen en vigtig rol:
den förvandlar .till lefvande vittnen det som eljest förblir endast en
död kunskap och en olidlig börda. Ett geografiskt namn är nämligen
högst sällan tillfälligt eller betydelselöst: .såsom nyss nämndes, talar
det ooi någon ortens naturbeskaffenhet, något karakteristiskt i
afse-ende på belägenheten, eller ock vittnar det om något drag ur
men-niskans kulturlif. De förra namnen hafva blifvit kallade ,
1 För närmare känr\edom af detta intressanta ämne hänvisas läsaren till
V. Thoimen,Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna. (Ur vår tids.
forskning, n-.o 30.) Sthlm 1882. — Just i dessa dagar har S. (Arkiv for
nordisk Filologi, bd. 2, h. 2) föreslagit att härleda »sambktås» ur ett svenskt
sam ead, gemensamt vadställe >.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
