Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jurarunt»), hcmul af hem och. mull (»quia a venditore pulveris pugnus
in sinum emtoris projiciebatur») o. s. v. Liksom de begge nyssnämnde
författarne sysselsätter sig också G. med frågan om etvmon för Sverige
(Suecia), h varvid han sätter dem, som hålla på sr en, svedja och
Seythia i jemnbredd med sådana, »qui somnia loquuntur». De enda
åsigter, som han anser kunna komma på tal, äro Suhms: soenskr,
sydländsk (af läget> och en af Strahlenberg föreslagen härledning
af roten sui, su (sjö, vatten, haf), h vilken återfinnes äfven i
kal-muckiskan och andra tartariska språk. Enligt Tacitus bodde ju
Sui-ones vid hafvet.
4. B ring, E. S. Förklaring öfver åtskilliga, isynnerhet Skånska
orters namn, st. 1—4*. Akad. afh. (Resp. E. XV. B er ling, J.
Lundbergson, P. J. Pettersson och J. H. Grönwall.)
Lund 1832—33. 32 s. 4:o.
Innehåller en alfabetisk förteckning öfver skånska ortnamn ur
handlingar från tiden 1085—1392, hvilken förteckning likväl afbrytes
vid »Holumby». Derjemte lemnas några knapphändiga etymologier.
Inledningen upptages till största delen af en omild kritik öfver den
del af N. H. Sjöborgs »Skånes historia och beskrifning», som
befattar sig med ortnamnen (se sid. 122, not. 2 här ofvan).
5. Almqvist, C. J. L. Bref om den skandinaviska Nordens
betydelse för Europas fornhistoria. (= Inledning till »De dödas sagor».)
Jönköping 1845. s. 88—113. 8:o.
Den mångfrestande författaren har här på ett briljant, men föga
vetenskapligt sätt försökt tvinga svenska ortnamn att lemna bevis för
keltiskt ursprung. Särskildt skulle detta gälla Upland och
Vester-götland.
G. Lignell, A. Beskrifning öfver grefskapet Dal, d. 2
(»härads-beskrifning»). Sthlm 1852. 267 s. 8-.o.
’ S. 11—153 innehålla samlingar af härads- och gårdsnamn, med
omsorg framletade ur gamla urkunder. Arbetet ingifver mycket
förtroende.
7. Rgdqvist, J. E. Svenska språkets lagar, d. 2. Sthlm 1857.
S. 209—83 (»ortnamn»). 8:o.
På mindre än 15 sidor har författaren afhandlat ortnamnens
sam-mansättningsdelar, hvarvid han i sin granskning nästan uteslutande
håller sig till hufvudordet (senare ordet i de sammansatta ortnamnen),
men deremot glömmer biordet. Numera torde denna del af Rydqvists
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
