Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med ansenliga hopar af sådant material kunna nog tänkas ingå
i dessa öars massa, liksom på hafsbottnen utströdda stycken kunna
åstadkomma en del af de vid lödningen funna, starkt vexlande
djupen; men å andra sidan gifver den beskrifning af öafnas
beskaffenhet, som lemnas af chefen för de af holländarna utförda
hydrografiska mätningarna, löjtnant van Doorn, ett helt annat intryck.
Efter »Das Ausland», 1884, n:o 3, och »Nature» n:o 742, 17 jan.
1884, anföres här utdrag ur van Doorns berättelse. Förut bör
närit-nas, att, enligt de först lemnade skildringarna af förhållandena efter
eruptionen^ mellan det sjunkna Krakatau och Sebessi lågo 14—16
vulkaniska småöar. Löjtnant van Doorn säger härom: »ännu ligga
de nyuppkomna öarna som en grupp rökande och ångande klippor,
hvilka på afstånd gifva intryck af att vara verksamma vulkaner. Då
man kommer närmare, märker man, att dessa stenhopar helt och
hållet bestå af heta pimstenstycken blandade med eruptiva massor,
som äro fulla af sprickor och remnor, ur hvilka vattenånga utvecklas
vid de häftiga bränningarna. Samma iakttagelse kan man göra på
Krakataus qvarstående sluttningar. Dessa äro betäckta af en grågul
aflagring, som man tydligt ser har varit i smält eller flytande
tillstånd, och som likaledes är genomsatt af talrika sprickor och
rera-nor, ur hvilka fortfarande vattenånga uppstiger. Liknande
ångbild-ningar ega tid efter annan rum i de djupare klyftorna, som man
märker på nordkusten. Ofta beledsagas sådana ångbildningar af lätta
explosioner — berättelsen skrefs i oktober månad — hvarvid moln
af brunt stoft tränga fram ur klyftorna och stenar störta i hafvet,
hvilka icke sällan äro så stora, att hela vattenmassan vid bergets
fot råkar i oro.» Om Lang Eiland och Verlaten Eiland heter det
vidare: »Efter rikligt regn kan bildningen af vattenånga blifva så
stark, att dessa öar, betraktade från långt håll, sågo ut som snötäckta
bergterrasser. Med kikare kunde man tydligt se, att dessa hvita falt
bildades af ett stort antal moln, som i ångform höjde sig ur sprickorna.»
Denna beskrifning passar lika väl in på uppstickande delar af
en vulkanrand, delvis betäckt af pimsten och aska samt med
nybildad lava (»eruptiva massor, som äro fulla af sprickor och remnor»),
eller antagligare på direkta, storartade anhopningar af vulkaniska
utkastningsprodukter på ställen, som genom hafsbottnens höfning
redan förut stucko upp som ref eller klippor. De javanska
vulkanerna karakteriseras i allmänhet derigenom, att de förnämligast
utkasta aska och pimsten, medan egentliga* lavautbrott äro mera
sällsynta. Full visshet om dessa öars natur kan dock erhållas först
efter en genomgående undersökning på stället, då afsvalningen tillåter
ett besök der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
